När regnet faller

Jag vet att jag är långt ifrån ensam. Vi är många som, då och då, av olika anledningar har svårt att gå upp på morgonen. Svårt att se sig själva i spegeln. Ibland känns allting helt enkelt outhärdligt. Man vill bara krypa ihop i sin ensamhet. Sova i hundra år. Vakna upp till någonting bättre, någonting nytt.

Det är då jag försöker tänka på hur lyckligt lottad jag är, med mina världsliga problem. Det är då jag försöker tänka på de människor runt om i världen som inte har någonting. Det får mig inte att må bättre, men det får mig att klara av att bita ihop. Så länge dessa människor finns, behöver vi aldrig leta särskilt länge innan vi kan finna en mening med varför vi finns. Vi har alla möjligheten att göra skillnad för någon annan. Kan vi inte skänka tid så kan vi skänka pengar. Om vi kan hjälpa ett barn att kunna gå i skolan, bidra med vaccin mot allvarliga barnsjukdomar eller förebygga att någon smittas av HIV kan vi lära oss att se positivt på framtiden eftersom vi är delaktiga i att skapa en bättre framtid. 

Min poäng är, precis det jag försöker säga till mig själv varje dag. "Sluta gnäll förfan, gör någonting vettigt istället. Det vinner alla på."


 http://www.unicef.se/  vill du som jag förbättra framtiden för utsatta barn? bli världsförälder du också!

http://www.wwf.se/wwf/1138847-startpage-20 eller föredrar du tigrar? ;) bli tigerfadder som jag och Malin!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0