Mode och medvetenhet
Jag funderar på att börja starta en modeblogg. Inte för att jag är någon expert på att klä mig rätt förutom det faktum att jag jobbar i en klädbutik, herrkläder är mitt jobb så det måste jag kunna. Privat klär jag mig kanske inte alltid så trendigt, och en modeblogg känns inte så lockande men vad ska man göra om man i dagens samhälle vill synas och höras? Jag försöker skapa debatt genom att skriva om saker som verkligen berör mig. Industriländer /vs/ utvecklingsländer, problemen med Kina, USA, svälten i världen, öka medvetandet om HIV/AIDS problematiken och svältkatastrofen i världen. Bryr sig människor? NEJ. Ni vill ju inte läsa om svältande barn och onda diktaturer. Sådant blir man ju bara deperimerad av. Nej era ytliga as, ni vill läsa modebloggar.
Samtidigt går Amelia Adamo ut i pressen med en vädjan om att stoppa trendhetsen bland skolbarnen. Sofia Wistam (min generation minns henne som "Soffi Propp") berättar i samma veva för expressen.se om hennes elaka skolkamrater som mobbade henne för hennes hemsydda kläder. Jag förstår vad de syftar på. Trender var viktigt när jag själv gick i mellan- och högstadiet, och det var långt innan första modebloggen skrevs. Jag är så innerligt tacksam att jag slipper gå i högstadiet idag när varenda fjortis är en självutnämnd modeguru och alla åttaåringar sminkar sig. Man skyller på de unga "modebloggerskorna" och kallar dem de nya makthavarna i samhället. Vuxna människor hör man som vanligt skylla ifrån sig. Intressant att skylla på hårdindoktrinerade småkids när ansvaret som vanligt ligger hos den äldre generationen.
Vuxna människor använder mode som ett sätt att fly verkligheten. När de inte längre orkar höra om världsproblemen, som enligt medelsvensson "inte går att göra någonting åt", ägnar de sig åt att fundera över saker de istället kan fixa. Dålig hy, frizzigt hår och sunkiga kläder. Samma princip som att tonårstjejer blir anorektiker när pressen från föräldrar, lärare och kamrater blir för stor. Vi kontrollerar det vi kan, ty så fungerar människan. Modehetsen och konsumtionssamhället är en motreaktion mot det globala medvetandet. Insikten att vi måste förändra sättet vi lever på, och det genast. Vi stoppar huvudet i sanden och vårt kollektiva strutsbeteende är både patetiskt och farligt.
Till ungarna då, vad säger vi till de barn som retar andra barn för deras kläder? Sofia Wistams förslag, att uppmuntra ungarna att "säga ifrån" tycker jag känns sådär. Jag har alltid sagt ifrån men det har inte hindrat mig från att bli mobbad i skolan. Plötsligt var man inte bara ett konstigt miffo utan ett kaxigt konstigt miffo som tror att hon är något, och då jag jag lova dig, då får du ett helvete. Återigen, var finns vuxna människor i allt detta? Är vuxna människor för upptagna med att läsa.. tja.. modebloggar, för att se vad som händer runt omkring dem? Barnen gör som vi gör, de är fixerade vid mode för att vi är det och de mobbar andra för att VI säger att det är okej. För att de hör föräldrar snacka skit om andra föräldrar. Eller varandra. Alla problem hos barnen börjar hos föräldrarna, det borde vi ju verkligen veta vid det här laget. Vettiga föräldrar får vettiga barn.
Vad skulle hända om alla föräldrar satte sig ner med sina barn och började lära dem att respektera sig själva och andra barn? Lära dem att det viktigaste inte är vad du har på dig, utan att du är en bra människa. Sådant säger ju föräldrar hela tiden, men vad hände om föräldrarna själva faktiskt började leva efter det själva? Vad hände om vuxna människor världen över slutade stoppa huvudet i sanden och börjar ta små, små babysteps mot en hållbar utveckling på alla plan? Inget fel i att känna sig snygg men när hetsen att se bra ut gör oss blinda för sådant som verkligen betyder någonting är det ett tecken på att någonting är galet med samhället. Amelia Adamo och Sofia Wistam har båda rätt i att klädhetsen hos ungar måste få ett slut, men andra vuxna måste också förstå att hur barnen beter sig är inte problemet. Hur barnen beter sig är symptomen på problemet.
Slutligen, det blir ingen modeblogg för mig. Inte nu och inte någonsin. Det sista världen behöver är fler modebloggar. Jag vet att alla är sjukt trötta på att höra allt tjat om hur galen världen är men jag svär att aldrig sluta slänga det i ansiktet på er då och då. Jag tänker kasta AIDS-medvetenhet på modeblogg-generationen OCH deras föräldrar tills de mår så illa att de antingen börjar kräkas eller debattera om eländet.
Ta ert ansvar och sluta skylla ifrån er på varandra och på barnen!
