Om att gå eller stanna kvar

De flesta av oss har någon gång varit där. Vi står med mobilen i handen, att radera eller inte radera, det är frågan. Kanske har du insett att ni redan har sårat varandra för mycket. Eller att relationen inte blev till vad du hoppades på. Men hur kommer vi dit? Hur går det så långt? Vi skulle ju kunna försöka, och försöka igen. Att radera en annan människa ur livet helt och hållet är ett stort beslut. När bestämmer vi oss en gång för alla att nog, får vara nog?
 
Vissa av oss väntar med avsluten längre än vi borde. Limmar ihop vasen som spruckit i tusen bitar för att de anser att det är bättre att laga någonting man redan har än att skaffa sig någonting nytt. Andra är snabba på att kasta ut det som är trasigt innan sprickorna börjar synas. Går vidare i sina liv och ser sig aldrig om efter spillrorna av det man lämnat. Innan någon hinner uttala ordet "sårad". I det förstnämnda fallet, är det tecken på styrka och envishet eller ren desperation? I det andra fallet, är det ett tecken på självrespekt eller kyla och likgiltighet? Vi har alla våra anledningar att reagera som vi gör. Olika erfarenheter, värderingar och personligheter. Vem kan egentligen skilja på vad som är rätt eller fel? 

Men när nackdelarna är fler än fördelarna. När ni ältar problemen fram och tillbaka, tills alla dina ord och även känslorna bakom dessa tagit slut. När ni inte förstår varandra. Kan man säga då, att allt är sagt och gjort och att det är dags att gå vidare en gång för alla, utan att se tillbaka? Varför har vi så svårt att ta steget? Det sägs att hoppet är det sista som lämnar människan men jag ger mig sjutton på att förnuftet är det första som gör det. Logiskt tänkande, att det kan vara så svårt. Hur stor är chansen att den groda du haft en hopplös on/off relation med i evigheter plötsligt visar sig vara dina drömmars prins eller prinsessa? Är du överhuvudtaget beredd att riskera att missa den rätte på grund av att du fastnat hemma hos Grodan i en relation utan framtid?       

Alla typer av relationer har ingen framtid, men det har du. Se till att inte slösa din tid och prioritera det som är viktigt. Gör det enkelt för dig. Å andra sidan är det lätt att slänga sig med klämkäcka råd. Skulle jag själv rent allmänt kunna omsätta alla mina ord i handling vore det en stor och positiv förändring. Jag kan skriva om livet, men kan jag verkligen leva det? Jag tror att mycket handlar om att veta vad man vill, att skaffa sig ett mål och om att våga. Sedan får man ta ställning till vilka människor i sitt liv som står i vägen respektive hjälper dig på vägen till att nå dessa. Så nästa gång, när du väl trycker på knappen "radera", gör du ett medvetet val.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0