Running

Det är 45 minuter innan stängning. Pulsen är strax under max och svetten ligger som små, blänkande pärlor kring hårfästet när hon springer. De korta benen tar långa, lätta steg som om hon ville lyfta från löpbandet och flyga iväg. Hon är vältränad, har trendiga träningskläder från Nike och det glanslösa blonda håret uppsatt i en hästsvans som blir lösare för varje steg hon tar. Mörka ringar under rödsprängda ögon. Jag möter hennes blick för en sekund för att sedan titta bort. Hennes musik hörs tydligt i lokalen, hon har volymen på max i iPoden på armen. Hon kommer ofta dit, alltid vid olika tider på dygnet. Hon har blivit magrare de senaste veckorna. Stegen känns nu tyngre. Tårar i ögonen. Hon springer för att glömma. Hennes steg saktar ner, hon joggar en stund, stannar. Hämtar andan. Jag möter hennes blick där hon står framför mig i spegeln. Blicken dröjer kvar. Det knyter sig i magen när jag börjar inse det faktum jag försökt förtränga. Jag kan inte fly, från mig själv.       


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0