London!

Sitter och skummar igenom Lonely Planets guidebok till London. Det är en otäckt stor stad! Just nu får jag för mig att jag ändå inte är så nervös som jag förmodligen BORDE vara. Det brukar vara så. Har jag absolut ingen anledning att vara nervös freakar jag ur totalt, men har jag anledning till att vara det är jag lugn som en död munk från Dharamsala. Mitt psyke är ett kapitel för sig.. Nu var det länge sedan jag var där, jag var 17 år sist och åkte med familj och dåvarande sambon (=man hänger mest på alla andra och tänker inte själv på vart man är eller hur man gör saker). 

Enligt guideboken verkar det vara ganska mycket som i Stockholm, åtminstone om man tänker på etikettreglerna i tunnelbanan. Som det stod i guideboken (fritt översatt) "Under inga som helst omständigheter får du stå till vänster i rulltrappan, den filen är reserverad för människor som har mycket mer bråttom än du eller för dem som helt enkelt önskar träna rumpan. Vad du än gör, ge inte din plats på tunnelbanan till äldre/handikappade/gravida utan titta istället ner, förslagsvis i en bok, och låtsats att du inte ser dem." Ja, precis så stod det faktiskt! Detta beteende verkar vara storstadsbor i ett nötskal. Det kommer inte bli några problem. Jag kommer vara väldigt engelsk. Fast kanske lite blondare än genomsnittet.

Är jätteglad för födelsedagspresenten jag fick av Dea- nämligen en soldusch som jag "kvitterar ut" lagom till resan! Jag kommer vara så brun och snygg och somrig! Det kommer dra uppmärksamheten ifrån att jag *ehum* gått upp några kilo (åt nyss glass för andra gången idag och sabbade min diet som höll i tre dagar, vem fan kan leva på soppa? nää rund o gla' kexchokla'!).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0