Ond eller mänsklig?
Jag erkänner, jag är kanske lite sadistiskt lagd. När jag läser tidningar om äckel som Tito Beltran och Anders Eklund brukar jag sitta och fundera över tortyrredskap. En klassisk Iron Maiden är ju klockren. Kombinationerna ögon+synålar och spikar+ under naglarna fyller mitt hjärta med vårkänslor och fågelsång. Tortyr. En maskin som rövknullar dem med grovsalt i timmar medan de piskas under fotsulorna med bambuspön. Öga för öga, tand för tand. Vårkänslor och fågelsång.
Precis som så många andra människor tappar jag allt förnuft när jag hör talas om människor som våldtar barn. Jag kan inte hjälpa det, men pedofiler är inte människor i mina ögon och kommer aldrig vara det. Jag skulle vara kapabel till de mest fruktansvärda handlingarna om jag mötte en av dessa i mina ögon vidriga monster. Jag är en väldigt känslig person. Jag vill andra människor väl och drömmer barnsliga dagdrömmar om en värld präglad av fred och jämlikhet. Skickar pengar till utsatta barn och djur, till forskning mot cancer och aids, till hemlösa. Min känsla för empati är mycket stark, jag är förstående och förlåtande. Jag är vegetarian och skulle aldrig någonsin skada ett djur. Men jag skulle sätta ett rakblad i ögat på en pedofil utan att tveka en sekund. Varför?
Därför att han inte är varken människa eller djur, i mina ögon. Han är ett monster. Jag är inte kapabel att döda en människa eller ett djur, men ett monster? Självklart. Detta tankesätt är orsaken till i stort sett alla folkmord. En av grunderna i mänsklig ondska. När man tagit ifrån en person sina rättigheter som människa gäller inga regler längre. Därför kunde Förintelsen äga rum. Därför kunde man en gång i tiden ha slavar. De var inte människor. En konstig liknelse, kan tyckas. Pedofiler har ju ändå gjort sig skyldiga till fruktansvärda brott, de går inte att likställas med oskyldiga människor som faller offer för andra människors ondska eller okunskap, men det jag vill komma fram till är att alla människor är mer eller mindre kapabla till att begå fruktansvärda handlingar mot personer man inte anser förtjäna mänskliga rättigheter. Mot grova brottslingar eller kanske rent av människor av en annan religion eller bakgrund.
Friska människor som du och jag är under "rätt" förutsättningar potentiella våldsbrottslingar. På samma sätt som en pedofil kan vara din trevligaste granne eller mest kompetenta kollega. Det är människans obehagliga dubbelnatur. Det kommer alltid finnas individer i vårt samhälle som vi önskar kunde försvinna från jordens yta av olika anledningar. Men när vi slutar försöka förstå, när vi slutar försöka relatera till andra människor blir vi till en tickande bomb. Vi måste lära känna våra fiender vare sig vi vill det eller inte. Först när vi kan se människan bakom monstret kan vi lösa problem på ett mer civilicerat sätt än öga för öga- principen.
Å andra sidan är vi männsikor i grunden primitiva varelser. Kanske är det till och med så att vi kan undantaga pedofiler från nämnda föreslagna riktlinjer i vårt förhållingssätt mot människor vi har svårt att relatera till. Eftersom vi är just primitiva och en grundläggande instinkt hos en frisk vuxen människa är att alltid skydda barn. I ett scenario där du försöker ta dig ut ur en brinnande byggnad och får syn på ett barn bland lågorna är det första du gör att försöka få ut barnet, även om det kan kosta dig ditt eget liv och vare sig det är ditt eller någon annans barn. Du bara gör det, du hinner inte tänka. Vi ser pedofiler som rovdjur och barnen, våra eller deras egna, är deras byten. Är vi till och med "förprogrammerade" att vilja döda dem, för att skydda barnen?
Alltid lika fashinerande när ens primitiva stenåldersmedvetande ger sig in i en diskussion med 2000-talets "civiliserade" värderingar. Vilken sida står du på? Själv balanserar jag någonstans mellan alternativen Hubba-klubban i skallen och snälla anstalter men lutar, mot bättre vetande, mot Hubba-klubban. Gör det mig ond eller mänsklig?
Precis som så många andra människor tappar jag allt förnuft när jag hör talas om människor som våldtar barn. Jag kan inte hjälpa det, men pedofiler är inte människor i mina ögon och kommer aldrig vara det. Jag skulle vara kapabel till de mest fruktansvärda handlingarna om jag mötte en av dessa i mina ögon vidriga monster. Jag är en väldigt känslig person. Jag vill andra människor väl och drömmer barnsliga dagdrömmar om en värld präglad av fred och jämlikhet. Skickar pengar till utsatta barn och djur, till forskning mot cancer och aids, till hemlösa. Min känsla för empati är mycket stark, jag är förstående och förlåtande. Jag är vegetarian och skulle aldrig någonsin skada ett djur. Men jag skulle sätta ett rakblad i ögat på en pedofil utan att tveka en sekund. Varför?
Därför att han inte är varken människa eller djur, i mina ögon. Han är ett monster. Jag är inte kapabel att döda en människa eller ett djur, men ett monster? Självklart. Detta tankesätt är orsaken till i stort sett alla folkmord. En av grunderna i mänsklig ondska. När man tagit ifrån en person sina rättigheter som människa gäller inga regler längre. Därför kunde Förintelsen äga rum. Därför kunde man en gång i tiden ha slavar. De var inte människor. En konstig liknelse, kan tyckas. Pedofiler har ju ändå gjort sig skyldiga till fruktansvärda brott, de går inte att likställas med oskyldiga människor som faller offer för andra människors ondska eller okunskap, men det jag vill komma fram till är att alla människor är mer eller mindre kapabla till att begå fruktansvärda handlingar mot personer man inte anser förtjäna mänskliga rättigheter. Mot grova brottslingar eller kanske rent av människor av en annan religion eller bakgrund.
Friska människor som du och jag är under "rätt" förutsättningar potentiella våldsbrottslingar. På samma sätt som en pedofil kan vara din trevligaste granne eller mest kompetenta kollega. Det är människans obehagliga dubbelnatur. Det kommer alltid finnas individer i vårt samhälle som vi önskar kunde försvinna från jordens yta av olika anledningar. Men när vi slutar försöka förstå, när vi slutar försöka relatera till andra människor blir vi till en tickande bomb. Vi måste lära känna våra fiender vare sig vi vill det eller inte. Först när vi kan se människan bakom monstret kan vi lösa problem på ett mer civilicerat sätt än öga för öga- principen.
Å andra sidan är vi männsikor i grunden primitiva varelser. Kanske är det till och med så att vi kan undantaga pedofiler från nämnda föreslagna riktlinjer i vårt förhållingssätt mot människor vi har svårt att relatera till. Eftersom vi är just primitiva och en grundläggande instinkt hos en frisk vuxen människa är att alltid skydda barn. I ett scenario där du försöker ta dig ut ur en brinnande byggnad och får syn på ett barn bland lågorna är det första du gör att försöka få ut barnet, även om det kan kosta dig ditt eget liv och vare sig det är ditt eller någon annans barn. Du bara gör det, du hinner inte tänka. Vi ser pedofiler som rovdjur och barnen, våra eller deras egna, är deras byten. Är vi till och med "förprogrammerade" att vilja döda dem, för att skydda barnen?
Alltid lika fashinerande när ens primitiva stenåldersmedvetande ger sig in i en diskussion med 2000-talets "civiliserade" värderingar. Vilken sida står du på? Själv balanserar jag någonstans mellan alternativen Hubba-klubban i skallen och snälla anstalter men lutar, mot bättre vetande, mot Hubba-klubban. Gör det mig ond eller mänsklig?
Kommentarer
Trackback
