Fetma, svält och makthunger
Jag gillar barns logik. Så enkel och oförstörd. Barn överanalyserar inte, de hittar den enklaste och mest effektiva lösningen på problemet de ställs inför och håller sig till den. Varför ska vuxna alltid göra allting så svårt? Med ett barns logik kan vi lösa både fetmaepidemin och svältepidemin genom att helt enkelt skicka den överflödiga maten som håller på att ta livet av människor i rika länder till fattiga länder och på det sättet rädda dem från att dö av svält. Maten finns ju uppenbarligen. Vart ligger problemet, frågar sig barnet? Vad svarar vi egentligen på det?
Jag såg nyss en dokumentär på tv om världens fetaste man. Så många känslor dök upp inom mig under programmets gång, men den jag skäms mest för är min känsla av äckel, på gränsen till vrede. Inte över hans storlek i sig, jag bryr mig inte om sådant. Men jag tänkte på alla i världen som svälter. Barnen i tredje världen med uppblåsta magar och ben och armar som skelett. Jag blir så otroligt provocerad av tanken att det dessa barn äter på två-tre veckor äter han på en dag. Han väljer att äta sig själv till döds när en stor del av världen dör av hunger. Vad ger honom den rätten? Plötsligt förstår jag varför frosseri är en dödssynd.
Men nu jag är inte ett barn längre, även om den barnsliga logiken ibland hänger kvar. Jag förstår att detta är en person som har ett missbruksbeteende och som är i behov av vård och stöd för att överleva. Jag förstår också att utvecklingsländernas problem bland annat ligger i att ländernas ledare skor sig själva och lever lyxliv i stora marmorpalats. För att balansen rubbades den sekund som vita människor delade upp Afrikas karta, till exempel. Att man handlar med vapen istället för mat. Att man exporterar så mycket resurser till industriländerna som pressar priserna och tjänar på att utnyttja dem.
Jag antar att det är det som gör oss till vuxna människor. Vi kan se sambanden mellan det som händer runt omkring oss, analysera det och svara på varför det händer. Västvärlden har satt i system att stjäla ifrån rika människor världen över och göra dem fattiga. Mörda och förslava folket medan man tömmer länderna på naturtillgångar. De makthungriga industriländerna har byggts upp av resurser man stulit eller roffat åt sig med orättvis handel. Den feta mannen äter upp all den svältande mannens mat, det förstår även ett barn, men de båda är i verkligheten ett resultat av industriländernas samhällsuppbyggnad.
Den feta mannen i tvprogrammet blev för mig på något sätt en symbol för den motbjudande resursfördelning vi har i stora delar av världen. Det var i verkligheten den som provocerade mig, inte den enskilda personen. Jag anser ändå i allra högsta grad att måttfullhet är en dygd många fler borde sträva efter, men måttfullheten avser även makthunger.
Andra människors hunger orsakar hans lidande
Jag såg nyss en dokumentär på tv om världens fetaste man. Så många känslor dök upp inom mig under programmets gång, men den jag skäms mest för är min känsla av äckel, på gränsen till vrede. Inte över hans storlek i sig, jag bryr mig inte om sådant. Men jag tänkte på alla i världen som svälter. Barnen i tredje världen med uppblåsta magar och ben och armar som skelett. Jag blir så otroligt provocerad av tanken att det dessa barn äter på två-tre veckor äter han på en dag. Han väljer att äta sig själv till döds när en stor del av världen dör av hunger. Vad ger honom den rätten? Plötsligt förstår jag varför frosseri är en dödssynd.
Men nu jag är inte ett barn längre, även om den barnsliga logiken ibland hänger kvar. Jag förstår att detta är en person som har ett missbruksbeteende och som är i behov av vård och stöd för att överleva. Jag förstår också att utvecklingsländernas problem bland annat ligger i att ländernas ledare skor sig själva och lever lyxliv i stora marmorpalats. För att balansen rubbades den sekund som vita människor delade upp Afrikas karta, till exempel. Att man handlar med vapen istället för mat. Att man exporterar så mycket resurser till industriländerna som pressar priserna och tjänar på att utnyttja dem.
Jag antar att det är det som gör oss till vuxna människor. Vi kan se sambanden mellan det som händer runt omkring oss, analysera det och svara på varför det händer. Västvärlden har satt i system att stjäla ifrån rika människor världen över och göra dem fattiga. Mörda och förslava folket medan man tömmer länderna på naturtillgångar. De makthungriga industriländerna har byggts upp av resurser man stulit eller roffat åt sig med orättvis handel. Den feta mannen äter upp all den svältande mannens mat, det förstår även ett barn, men de båda är i verkligheten ett resultat av industriländernas samhällsuppbyggnad.
Den feta mannen i tvprogrammet blev för mig på något sätt en symbol för den motbjudande resursfördelning vi har i stora delar av världen. Det var i verkligheten den som provocerade mig, inte den enskilda personen. Jag anser ändå i allra högsta grad att måttfullhet är en dygd många fler borde sträva efter, men måttfullheten avser även makthunger.
Andra människors hunger orsakar hans lidande Kommentarer
Trackback
