The Marilyn Girl

Visst, jag pallar att göra små husmorssysslor hemma. Jag pallar laga riktiga middagar till EN person. Ibland pallar jag fortfarande att göra folk förbannade på bloggen. Men i övrigt känner jag mig sjukt opeppad, till i stort sett allt. Måste vara hösten, för visst är det tecken på höstdepression? Jag orkar inte gå och klippa mig och har återgått till gamla klassikerfrisyren 'backslick'. Fyfan. Jag orkar inte handla nya kläder och skor trots att jag JOBBAR i en klädaffär som även säljer skor. Det är höst och jag har INGA koftor eller halsdukar! Vad hände med dem jag hade förra året? Jag hade ju massor! Där kan vi snacka vardagsmysterium. 

Jag pallar inte gå ut och dricka och umgås. En kille tjatar om en dejt men ringer jag upp? Nej. Jag pallar inte. En annan kille har varit förbi mitt jobb och gett mig sitt nummer, flera gånger, och ger sig inte. Orkar jag bry mig? Nej. Jag fortsätter säga "nej". Jag pallar inte ens sminka mig och känna mig snygg. Vem bryr sig? Jag pallar inte klacka om mina skor. Jag pallar inte omorganisera mina spellistor i iPoden. Jag pallar inte ens skaffa en redig fejkbränna så nu är jag så blek att man tydligt ser i stort sett alla mina blodådror bilda ett obehagligt blått nätmönster över min kropp. Det ser ut som en skitstor karta över tunnelbanelinjerna. Bara en tidsfråga innan folk börjar jaga mig med krucifix och vitlök. Dags att plocka fram ginsengtabletterna så jag pallar få tummen ur.


Förresten, jag kom hem från skogen med exakt åtta fästingar krypandes eller halvt fastbitna på min blekfeta kropp. Skogen suger.

Ikväll är jag katt- och hästvakt. Sitter här ensam i det stora huset på landet, det blåser upp till storm utanför och jag kan inte gå och lägga mig innan båda katterna är inomhus. Cicero ligger i fåtöljen och sover, jag sitter uppe och väntar på Misty. Jag åkte direkt hit från jobbet för att ge de tre hästarna mat och ta in dem i stallet för natten. Jag måste erkänna att jag var rädd när jag gick den långa vägen hit i mörkret genom den tunga dimman, på den smala landsvägen med skog på båda sidor. Kusliga läten från skogen som jag försökte intala mig själv kom från djur och inte ifrån människoätande zoombies. Nu sitter jag här inne och försöker hålla ögonen öppna. Allt är.. Tyst. Tyst förutom vinden som viner i trädtopparna i skogen som omringar huset.

Hade detta varit en skräckfilm hade jag blivit mördad om.. Ca 4 minuter skulle jag gissa. Förmodligen när jag tittar ut huvudet och ropar efter Misty. Då kommer monstret/zoombien/det maskerade psykot eller det japanska barnspöket och tar mig. Tror nog att kattfan får sova ute i natt i alla fall. Hon brukar ju ändå komma insläntrandes sådär vid sextiden på morgonen ungefär som en bakfull fjortis som lurat mamma att hon sovit över hos "Annika" men i själva verket har druckit 7,0-or, blowat en baksnusande moppepojke som heter Fredrik och legat och spytt i ett dike hela natten (och morsan går självklart på det trots att ingen jävel heter "Annika" nuförtiden). 

Min livliga fantasi, där har vi nog roten till 80% av mina problem här i världen.

Har suttit i timmar på youtube och kollat på gamla tecknade serier och filmer från min barndom. När jag var åtta år skulle jag ha gett hela min Barbie- samling och allt lego i världen för att bli som Cheetara i Thundercats, den ultimata kvinnan i den ultimata serien. Jag som alltid har varit fullständigt besatt av allt vad kattdjur heter hade hittat mitt ideal, hälften kvinna och hälften jepard, jag följde serien slaviskt. Någon som minns serien? Här kommer i alla fall en länk till seriens intro, kolla tigermannens piska och säg att tecknade serier inte påverkar barn, hahaha! Enjoy!

http://www.youtube.com/watch?v=2Qd_IsxgAf8

Enligt de senaste opinionsmätningarna från valet i USA tar republikanerna ledning över demokraterna. Jag försöker föreställa mig fyra år till med republikaner i USA men jag kan inte. Jag vill inte.


Jag är rädd. Jävligt rädd. Funderar på orealistiska mardrömsscenarier som tre år av vinter, världarnas krig och det definitiva slutet, jordens undergång. Det är uppenbart att jag lägger in för mycket i det här valresultatet. Jag kommer att vara ett vrak efter den 4:e november, oavsett vem som faktiskt vinner. Gråta oavbrutet av uppgivenhet/lättnad, ja jag är jävligt blödig, jag sa ju det!   

Jag är smått besatt av detta val eftersom den politiska och ekonomiska situationen i USA drabbar hela världen. Det som går åt helvete för dem påverkar även oss. Dessutom vore det skönt att veta att man inte måste vara en gammal vit gubbe för att vinna väljarnas förtroende och lyckas i politiken, detta är ju bara en riktigt stor bonus. Det finns fler kompetenta människor, yngre män och kvinnor med olika bakgrund och nya idéer som behöver få en chans att vara med och skapa en bättre framtid för oss alla. En seger för Obama blir historisk och innebär bara så mycket hopp, för så många människor. Hans tal ger nästan "Martin Luther King-känsla"! Man börjar rysa i hela kroppen när man hör honom tala. Man börjar tro på framtiden igen. Våra barn och barnbarns framtid.   

Jag tror inte att jorden kommer att gå upp i rök om John McCain vinner valet, men de drömmar jag delar med många andra kommer kanske att göra det.   



   

Igår träffade jag göteborgaren Hasse. Hon är det bästa jag vet. Jag fick den bästa inflyttningspresenten någonsin, en bok om mytologi som jag redan börjat sträckläsa. Hon känner mig så väl och känner till mitt nördiga intresse för antika religioner. Vi hade hur mysigt som helst, åt tapas och snackade skit. Hasse är faktiskt bäst i världen.


Hm.. Hade en skum dröm. Någon jag är intresserad av ville bli lämnad ifred och hade hittat någon ny. Dags att ge upp kanske? Vid närmare eftertanke, har jag nog redan gjort det. Det är sorgligt.  

Igår hade vi Slampafest för älskade Anja! Detta firade vi med kladdkaka, vin och sång som traditionen kräver. Nästa mål blir SUPERSLAMPAN, som är på 1000 slampapoäng, undrar vem som kammar hem titeln som ÖfverSlampan, hon som blir Superslampa först och får bestämma alla regler. Jag hade satt mina pengar på Kristina! Mwahahahahaha! (puss gumman!)

uträkningen: antal sexpartners totalt gånger åldersskillnaden mellan äldsta och yngsta (i årtal de är födda).

Slampa -->500 poäng
Superslampa -->1000 poäng


Bilder kommer när jag hunnit sno dem från Anja!! ;)

http://www.youtube.com/watch?v=ldF_bfoZPLo
Jag är så jävla blödig, jag börjar faktiskt gråta när jag ser videon. Frustrerad över att världens framtid ligger i händerna på samma människor som satte George W Bush vid makten. För första gången i mitt liv önskar jag att jag var amerikan, att jag kunde rösta på demokraterna och Barack Obama i detta avgörande val. Så mycket står på spel.  

Men jag vågar tro på jämlikhet. Jag vågar tro på framtiden. Jag vågar hoppas.

* Lågkonjunkturen- hela världens ekonomi verkar falla samman, bit för bit. Läget blir mer och mer instabilt och det gör mig livrädd.

* FRA-lagen. Någonting att ta i beaktande vid nästa riksdagsval. Jag röstar på vilken idiot som helst, bara lagen rivs upp.

* Den 4:e november. Det amerikanska valet kommer att spela en avgörande roll för framtiden inte bara i USA, utan i hela världen. John McCain och republikanerna ger mig rysningar. Hur mycket har inte Bush hunnit ställa till med under sina år som "president"? Eländet måste få ett slut. Att Barack Obama blir USA:s nästa president ligger i hela världens intresse. Vi behöver Obama, av så många skäl. 

the bad guy-->  <--the good guy
 

Jag försöker sluta vara en bitter hagga. Går väl sådär. Men jag har faktiskt varit lite gladare på sistone. Vi får väl se hur hösten blir.. Snart är det oktober allihopa och då ska jag låsa in mig någonstans i vilket fall som helst! Mwahahahaha *galet garv* 

"Den vita mannen är djävulen". Jag försöker förjäves att minnas hur många gånger jag fått höra just den meningen. Det är många gånger. Ofta sägs det i förbigående. När man pratar om vilka problem som finns i stora delar av Afrika, problem som fortfarande finns i USA, och resten av världen. Jag förstår vad som vill sägas. Människan överhuvudtaget är ond. Enda anledningen att vi i västvärlden överhuvudtaget äger någonting är att man utvecklat en sällsynt förmåga att stjäla ifrån och utnyttja andra människor runt om i världen, så mycket har jag förstått. I länder som är rika på naturresurser, någonting som stora delar av västvärlden har väldigt ont om. Engelsmän, spanjorer, fransmän, portugiser och araber delade upp delar av Asien, Afrika och Nord- och Sydamerika emellan sig utan hänsyn till ursprungsbefolkningen som utsattes för massmord och slavhandel. Man tog ifrån människor deras religion, kultur, identitet och människovärde. 

Konsekvenserna ser vi fortfarande, varje dag, och vi kan inte blunda för att "den vita mannen" har begått fruktansvärda brott mot stora delar av mänskligheten.  Idag vill vi gärna tro att vi har kommit långt ifrån den tiden. Men historian bär vi alltid med oss i bagaget. "Vita människor är si, vita människor är så" har jag fått höra i sällskap där jag är den enda vita personen. Jag frågar "men jag då, vad tycker ni om mig i så fall?" och får till svar att "nej men jag menar inte dig, du är inte SÅN, men alla människor är inte som du Mika, alla tänker inte som du". Vilka kvarstår då, om jag är ett undantag? Min familj, många av mina vänner? Hur långt ska vi egentligen gå i jakten på syndabockar? Jag är skandinavier, inte engelsk. Det enda jag har gemensamt med slavägarnas ättlingar är hög solskyddsfaktor på sommaren. Ska jag på grund av det bli anklagad för deras brott? Och om jag så vore engelsk eller fransyska, hur länge ska vi anklaga människor för brott som deras förfäder begick? Jag antar att det får sitt slut den dagen konsekvenserna för brotten upphör att existera. Någonstans, låter det trots allt rimligt.

Jag tror inte på Djävulen som en enda person, eller på himmel och helvete efter döden. Djävulen är ett samlingsbegrepp för det onda som finns i människor och himmel och helvete skapar vi oss själva medan vi lever. Ondska har ingen färg och Djävulen har många ansikten. Asiater har begått fruktansvärt grymma brott och svarta människor likaså. Människor begår varje dag brott mot andra människor. Att anklaga någon folkgrupp för att vara mer "ond" än någon annan är förlegat och farligt. Inte minst då man gärna buntar ihop alla ljus/mörkhyade människor, i en enda "folkgrupp" vilket bara är idiotiskt, som om vi alla hade samma kultur och uppfattningar om världen på grund av det. Människor är bara människor och alla är vi individer. Jag önskar inget hellre än att människor, varifrån vi än kommer, börjar respektera varandra som jämlikar och tillsammans försöker hitta ett sätt att leva tillsammans trots vår historia. Gör inte vi alla det? Kallar du mig Djävulen, kallar jag dig idiot.  

Skönt att höra att Robert Mugabe och Morgan Tsvangirai nu skrivit på kontrakt om att dela makten. Visst, avtalet är en kompromiss och ingenting kommer förändras över en natt. Detta är kanske inte den lösning man hoppats på men ett samarbete ärkerivalerna emellan kan förhoppningsvis ändå bidra till en något bättre framtid för landet och hopp för dess invånare. Bara de två kan samarbeta, det återstår att se. Nu är det bara att hoppas på en förändring och en utveckling i rätt riktning för Zimbabwe. Inte en sekund för tidigt.

  

Jag kommer som sagt inte leta efter Prince Charming längre, men skulle du råka stöta på denna man så kan du ju förresten höra av dig till mig.. Hittelön! 

Personlighet:
social och trevlig, godhjärtad, ärlig, intelligent, politiskt engagerad, intresserad av samhällsfrågor och tycker om att diskutera mycket, trogen, omtänksam, barnkär, fördomsfri och öppensinnad, manlig, kärleksfull, rökfri/drogfri, måttlig med alkohol, självsäker, har sjuk humor, gillar katter, tycker om att resa, tycker om samma musik som jag, är inte rädd för komplicerade kvinnor (läs: mig)

Utseende:
attraktiv, lång, vältränad, korthårig/rakat huvud, välvårdad, välklädd, har skägg, har örhängen, snälla ögon. han rider omkring på en enhörning och har en skinande rustning och ett långt blänkande svärd.

 not him

Mina oregelbundna uppdateringar beror på att jag ännu inte har internet hemma. Försöker byta bredband från Telia till Com Hem i samband med flytten och det visade sig vara lättare sagt än gjort. Uppdaterar hemma hos mina föräldrar just nu.

Jag har även varit sjukt osocial den senaste tiden. Detta är totalt oacceptabelt och jag har svurit att börja umgås med människor igen, nu omedelbart. Jag har officiellt slutat sitta hemma och tycka synd om mig själv. Vidare har jag, hör och häpna alla som känt mig en längre tid,  SLUTAT VÄNTA PÅ "PRINSEN". Sedan jag var en liten linblond skitunge har jag av någon anledning haft för mig att jag ska träffa Prinsen, min alldeles egna Prince Charming som jag ska leva lycklig i alla mina dagar med.

Jag har tvingat mig själv att inse att sagoprinsarna slutade tillverkas någon gång på 1300-talet och att detta faktiskt är 2008. Inte nog med att det inte FINNS några prinsar kvar, vi behöver dem inte längre. Idag finns Mr Rabbit, pepparsprejen och spermabanker. Vem behöver idag en man för att tillfredsställa, beskydda eller befrukta sig? Förhållanden kanske rent av har spelat ut sin roll fullständigt, vad vet jag? Lyckas vi dessutom få en jämställd arbetsmarknad och få upp "kvinnolönerna" behöver vi inte längre mannen som försörjer oss. Visst vill jag ha en relation, men jag tänker inte låta mitt liv gå upp i rök i ständig väntan på någon som kanske inte existerar. Jag lever dessutom i total celibat sedan eeeevigheter och mår utmärkt med det. Sådetså!

Andra saker att njuta av istället:

*Hasses bittra humor
*Dulce Leche glass
*Monty Python kvällar med Malin
*gammal klassisk blues/jazzmusik
*goda middagar med vänner
*läsa långa tunga böcker om politik och känna sig intellektuell

Idag är det sju år sedan USA utförde ett "terroristangrepp" mot sina egna torn och sedan skyllde på muslimerna. För ja, jag måste faktiskt erkänna att jag är lite smått galen i konspirationsteorier. Det kanske inte är sant, vem vet, men man måste alltid ifrågasätta allt som händer. Annars lever vi ju i ett samhälle där vi litar blint på media och regeringen utan att tänka efter själva, och det får bara inte hända.

Vad eller vem som än låg bakom attackerna är detta en svart dag för många familjer som förlorade någon närstående i attentatet. Särskilt när man från regeringens sida skiter i att försöka få tag på den påstådda mördaren och går ut och gräver olja i Irak istället. Känns det inte lite mysko att man inte ens fått tag på Usama Bin Ladin, jag menar, han är utpekad som mördare och anstiftare till detta fruktansvärda attentat. Hitta honom, förhör honom, håll en rättegång? Det har gått sju år. Sju år och man har inte hittat mannen! Amerikaner, för fan, rösta rätt i valet nu.

http://www.hannareuterwall.se/?p=298

Läser hur ovan nämnda bloggerska åker tunnelbana en helt vanlig dag i rusningstrafik då, hör och häpna, en man börjar runka mot henne och detta märker hon då han "ejakulerar" på hennes ben och sedan flyr han platsen. Jag hör, men jag häpnar inte. Detta är manligt beteende. Drar mig till minnes då jag och bästisen Agnes/Hasse var 15 bast och åkte tunnelbana. En äcklig alkisman börjar komma fram till oss och tafsa och snacka om vidriga saker han ska göra med oss, detta händer i en fullsatt tunnelbanevagn och vuxna människor i våra föräldrars ålder stirrar på det som sker som om sexuellt ofredande av tonårstjejer vore en jävla dokusåpa. Han var förmodligen påtänd och man är faktiskt inte så kaxig då man aldrig vet hur sådana personer reagerar om man börjar käfta med dem. En civilklädd polis som sitter långt bak i vagnen kommer till undsättning efter en stund men människorna runt omkring stirrade bara fortfarande.

Eller kanske ska jag ta upp den där gången då jag jobbade i en butik i Kista. Det var under julrean och jag skulle upp snortidigt och satte mig på en tidig buss. Jag var ensam i bussen när en kille kliver på. Han sätter sig på ett av sätena på andra sidan mittgången från där jag sitter. Jag tittar ut genom fönstret och bryr mig först inte om honom men hör sedan att han börjar stöna lågt. Jag vänder mig emot honom, han har byxorna uppknäppta, stirrar på mig och runkar. Automatiskt springer jag därifrån och sätter mig längst bort i bussen. Sätter mig ner och hajar inte riktigt vad som hände förrän jag klev av. Först då sjukner det in, vad han faktiskt gjorde. VARFÖR gör man sådant? Jag blev nog lite chockad.

Då har jag ändå räknat bort den gången jag åkte på en "lantisbuss" mitt i natten då det kommer på ett gäng fulla ungdomar som sitter längst bak i bussen, skriker och dricker bärs. Jag vänder mig emot dem, trött och irriterad över deras högljudda skrik och då ser jag plötsligt att en av killarna sitter med brallorna nere och liksom "vickar" på den minimala penisen med ena handen. Jag blir så troligt äcklad. Återigen frågar jag mig själv, VARFÖR? 

Har ni NÅGONSIN hört talas om kvinnor som onanerar offentligt eller går runt och "sniglar" på folk och saker? Hur kommer det sig att bara män gör detta? Det är tamejfan något vajsing på den där Y-kromosomen. Eller det kanske bara handlar om att vi lär småpojkar att det är okej att gå runt och dra i snoppen hela tiden, att det är okej att rätta till kuken offentligt, medan vi lär flickorna att allt som har med deras könsorgan att göra är fult och skamligt. Anser män att det är okej att visa kuken och ofreda tjejer i kollektivtrafiken hur som helst? Vad skulle hända om vi kvinnor började göra något motsvarande? Detta kanske rör sig om sjuka individer, men varför agerar inte kvinnor på detta sätt? När kvinnor blir sjuka i huvudet, yttrar det sig annorlunda? 

Hur som helst, det spelar ingen roll. Jag hajar ändå inte. Men SLUTA! Sluta, vi vill inte se era äckliga små kukar. Sluta ofreda oss i kollekrivtrafiken era perversa gubbjävlar. Jag hatar er. Ni får mig att vilja käka körsbär i resten av mitt liv i ren avsky för ert släkte.  

 

Agnes a.k.a Hasse:

"Jag är singel för att män är pussies. Jag måste nog bli lebb om jag vill ha en riktig man."


Och jag håller med. Och håller med. Snart friar jag fan till Hasse.

Jag åt nyss två mackor på vitt bröd med smält ost på. Det var gott och kommer sätta sig direkt på rumpan. Oversizad röv känns SÅ fashion just nu.

Så till dagens i-landsproblem då.

Det är nämligen så att jag är nästan sjukligt intresserad av gammal religion och mytologi. Religionshistoria och gamla antika kulturer är någonting jag verkligen brinner för och vill lära mig allt om och jag älskar mer än någonting annat att läsa om kanske framförallt gamla Egypten, men också andra antika samhällen och religioner från hela värlen. På senare tid har jag utvecklat ett intresse även för fornnordisk mytologi och vikingar och googlar runt på allt som finns att läsa om mina blonda, skäggiga och mjöddrickande förfäder. 

Vad finner jag? Nazipropaganda och extrempatriotiska hemsidor som visar upp en helmysko människosyn bredvid historiska fakta och bilder på runalfabetet. Jag som bara ville läsa om Odin, Tor och Freja får istället veta att melaninbrist är lika med hög intelligens. Jo tjena. Finns det överhuvudtaget någonting mer patetiskt än "vit makt"-rörelsen? Ett gäng inavlade bonnlurkar som känner sig så värdelösa att det enda de har att vara stolta över är sin ökade risk för hudcancer och sin heterosexuella läggning. 

Jo för att avla på samma människor i tusentals år skapar ju verkligen sunda individer. Thank God att vi har invandrare i det här landet så kan vi förhoppningsvis få in lite nytt blod i våra släktträd framöver, innan vi börjar avla blonda, blåögda ungar med tre ben och öron i pannan. Och varför gå runt och hata bögar, transor och flator? Varför begränsa sexualitet och varför döma människor som tänker utanför heteronormen? 

Det är MIN historia också era jävla idioter. Ni tar MINA förfäders runor och symboler och får dem att symbolisera hat och förtryck. Det har aldrig varit en del av vår kultur. Dra åt helvete och sluta knulla era kusiner så kanske Sverige får en vettig framtid.        

    
 Inte rasist.

Apropå föregående inlägg vill jag bara säga att jag verkligen hajar varför folk duckar för verkligheten. Vi fixar inte världen som den ser ut idag. Våld, krig, svält och fruktansvärda brott är allt vi hör talas om dagarna i ända. Inte konstigt att vi läser modebloggar. Inte konstigt att vi läser skvallertidningar som hjärndöda idioter. Jag undrar hur världen skulle se ut om människor faktiskt började använda sin ilska och frustration till något kreativt för att försöka förändra samhället till det positiva istället för att ge upp, backa tillbaka till apstadiet, och fundera över Lindsay Lohans sexuella läggning istället.   

 Intressant?                

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3280810.ab

Någonstans, djupt inne under min cyniska och bittra fasad finns en liten flicka som tror att världen är en underbar plats att leva i. Att alla människor är lyckliga, allt är bara myspys och rosa sockervadd varje dag och när någonting mot förmodan är åt helvete så går det att fixa. Mitt cyniska jag säger när jag läser artiklar som den som finns i ovanstående länk att det är så världen ser ut. Sjuk och full av sjuka och onda människor. Monster finns, i vanliga människors skepnad, och de finns mitt ibland oss.

Idag läser vi i tidningarna om "skräckpappan i Polen". En "ny Joseph Fritzl", som han kallas. Jag blir lika chockad varje gång jag hör talas om sådant. Blir inte vi alla det? För det är verkligen omöjligt att föreställa sig. Hur kan man göra så mot en annan människa, hur kan man göra så mot sina egna barn? Det som upprör mest av allt är mammorna som vet vad som sker, men som låter det ske. Deras tystnad måste vara det värsta övergreppet. Det måste finnas en särskild plats i helvetet för dessa kvinnor. Jag försöker föreställa mig själv, om jag var mamma, hur jag själv skulle reagera om någon skulle skada mina barn på det fruktansvärda sättet. Jag hade gjort allt för att ta barnen ifrån den mannen. Jag hade aldrig slutat kämpa. Jag hade offrat mitt eget liv om det krävdes för att sätta dem i säkerhet. Jag hade dödat honom. Vad som helst.

Vad gör vi med dessa galningar? Vad gör samhället? Vad händer när inget straff är hårt nog, eller värre, vad händer när hårda straff inte är lösningen på problemet? Hårda straff avskräcker inte monster. Dödar vi monstret kommer inte det ge den utsatta flickan hennes liv tillbaka. Hur gör vi då? Det enda jag vet är detta. Den naiva lilla flickan inom mig som vill tro gott om värlen och människorna är trött på att få hela sin värld slagen i spillror så fort hon läser om onda människor. Trött på uppgivna tårar av medlidande för ondskans offer. Det är dags för henne att växa upp och en gång för alla våga möta verkligheten som den ser ut. Det är dags att sluta vara rädd för djävulen. Helvetet existerar på jorden.      

Idag blev jag kommunist. Jag skämtar inte.

Idag vill jag ut och skriva. Springa. Springa. Jag menade faktiskt springa. Men jag tänker inte sudda ut min felskrivning, den säger nämligen väldigt mycket om hur jag fungerar just nu. Vad jag tänker på, medvetet, undermedvetet. Vad jag gör, och vill göra, hela tiden. Min poäng skulle faktiskt vara att jag vill ut och springa, men just nu kommer jag inte upp ur stolen. Jag tänker sitta inomhus, se ut som hejkomochhjälpmig i håret i min sunkiga morgonrock med min kopp kaffe och skriva och bli fet. Mwahahahahaaa!!!

Inte vara anträffbar. Stänga av mobilhelvetet, för jag är LEDIG. Lyssna till min inre röst som säger att jag är en blivande författare, ensam, svår och bitter. Jag älskar det.  

Jag har fått rynkor. Ja, det är faktiskt sant. Morsan trodde mig inte heller men kan nu bekräfta att minst tre fina linjer i pannan, och två under vardera öga, nu är där för att stanna. Små veck i huden som framträder extra mycket när jag är sminkad (hur sminkar sig äldre kvinnor?), och som jag framför spegeln försöker släta ut genom att dra huden bakåt mot hårfästet med fingrarna. Snart blir det dags att bestämma sig. Botox eller att åldras med värdighet? Eller kladda med verkningslösa krämer i tid och otid? 

Att säga att jag inte får panik av detta vore en lögn. Jag är livrädd. Detta är på något sett början till slutet men jag är för ung för att se gammal ut. Nu kommer det ju bara bli värre. Antingen intalar jag mig själv att fina linjer i ansiktet är vackert eller så börjar jag med en sträng detoxdiet, dagliga ansiktsbehandlingar och dyra krämer IDAG. Äsch.. Jag vill ju faktiskt inte se ut som en tonåring hela livet. Kanske väljer jag helt enkelt att inte bry mig. Men kanske bör jag ta bättre hand om min hy och min hälsa i fortsättningen. När allt kommer omkring, finns det faktiskt större problem att bry sig om.     

I veckan har vi kunnat läsa i tidningarna om tveksamma våldtäktsrättegångar, särskilt ett fall som fått stor uppmärksamhet och väckt debatt. Vem bär ansvaret, är ett nej alltid ett nej och hur bevisar vi i rätten vad som hänt mellan (i de flesta fall) två personer där ord står mot ord? Miljöpartiet menar att rättssystemet brister och vill skärpa lagen om sexuellt utnyttjande, ett ämne som väckt starka reaktioner. "Sexuellt utnyttjande kan ske utan att vare sig våld eller hot används. Det är inte heller alltid så att offret är vare sig redlöst berusad eller på annat sätt i lagens mening i hjälplöst tillstånd", menar språkröret Peter Eriksson.

Enligt deras förslag ska "ofrivilligt sex" klassas som sexuellt utnyttjande, då det är långt ifrån ovanligt att kvinnor i dessa situationer "fryser" och blir passiva under ett utnyttjande i uppgivenhet och rädsla. Förslaget ska innebära en modernisering av lagstiftningen som utarbetats av en professor i straffrätt och en rad andra experter. Allt detta enligt Aftonbladet idag. Läsarnas reaktioner låter inte vänta på sig. Många människor, till största delen män, rasar över tanken att man "tydligen ska behöva skriva kontrakt på att båda vill, med vittnen närvarande, innan man kan ha sex". På hemsidan är debatten i full gång och jag ser förövrigt många (män) hävda bestämt att det även är onödigt att kvinnor "klär sig utmanande som Paris Hilton när de ska ut och roa sig med tjejerna en lördagkväll".

Nu mina vänner ska vi prata om sex för en liten stund. Inte våldtäkt, utan SEX. För i denna hätska debatt glömmer människor oftast det självklara. Människor vänder in och ut på "worst case scenarios" som att deras sexpartner ångrar sig dagen efter, de blir osams, anmälan görs, rättegång hålls och så hamnar man i finkan. Jag antar att det är samma människor som oroar sig för att smittas av HIV genom scenariot "en smittad person har ett mikroskopiskt sår på handen och så smittas jag genom att skaka hand med honom om jag också skulle ha ett mikroskopiskt osynligt sår på samma ställe". För till syvene och sist handlar sex om ett ord på 13 bokstäver, som någon intelligent människa skrev någonstans. Kommunikation.

Sex sker ofta i tyst samförstånd. Men vad hände med att vara lyhörd? Kysser partnern tillbaka? Smeker tillbaka? Är partnern helt stilla och tyst kanske det vore på sin plats att försäkra sig lite bättre? Är man allvarligt oroad över tanken på att en sexpartner skulle anmäla en för våldtäkt borde man kanske rannsaka sig själv. Den som känner att han behöver ett kontrakt för att kunna bevisa och försäkra sig om att sin partner är upphetsad är fel ute, och har uppenbarligen en del sexualkunskap att ta igen. Känns partnern passiv eller tvekar, använd ord. Fråga om hon vill. Hur hon vill ha det. Kommunicera. Är ni för fulla för att kunna kommunicera, är ni för fulla för att ha sex. Den som inte kan säga nej kan inte säga ja. 

Ni män som oroar er för att bli anmälda eller för att behöva skriva kontrakt med era sexpartners i framtiden. Är ni verkligen så korkade eller spelar ni bara? Varför inte bara fråga tjejen om det råder minsta tvivel, så ni slipper oroa er? Eller är ni rädda för att hon ska tveka och dra sig ur leken så att ni "går miste om sexet"? Ställer ni inte frågan, för att ni inte vill ha ett nej, eller för att ni inte skulle ta ett nej? Jag tror och hoppas nämligen att de flesta killar fattar när en tjej är upphetsad, när hon verkligen vill ha sex. Kvinnor anmäler inte män för våldtäkt för att "jävlas". Visst finns det alltid undantag. Men vi har idag en lag som i syfte att skydda ett fåtal män, samtidigt gör de allra flesta våldtagna kvinnor i stort sett rättslösa. De flesta anmälningarna leder inte till rättegång, många anmäler inte alls. 

Borde inte män och kvinnor ha samma skydd av lagen? Varför är det så tabu att ställa krav på männen i detta sammanhang? Varför har vi inte rätt till våra egna kroppar? Slutligen, vilken bild har samhället av män när man i rätten godtar hans förklaring, när han säger att kvinnan lagt sig för att sova i trosor och bh och han därför tagit för givet att hon ville ha sex? Varför dumförklaras han inte? Den man som på allvar tror att en kvinnas nivå av sexuell upphetsning kan mätas med hjälp av vad hon har eller inte har på sig borde bara för sin dumhets skull dömas till daglig teoretisk sexualundervisning och en smäll på käften, av undertecknad.  

    

 

Härlig kväll ute på landet. Kollat på TV och ätit gott. Bakat sötpotatispaj, en läskigt god en, dödligt god med romrussin glass till *stolt*. Har på senaste tiden känns mig oerhört asocial. Jag tänker väldigt mycket just nu, på gott och ont.
Jag lever i min egen, ensamma, värld just nu. Men just nu är den alldeles alldeles underbar.