Kärlek och vänskap- tills milen skiljer oss åt?
Är vänskap beroende av att vi fysiskt existerar i varandras närhet? När vi inte längre finns i varandras vardag, när vi inte kan ta en spontan bio på en tisdag eller ta en fika med femton minuters varsel för att diskutera en misslyckad dejt. Har våra relationer till andra människor en "bäst före" gräns på fem, tio mil eller är det fysiska avståndet aldrig större än det känslomässiga? Klarar äkta kärlek, vare sig det rör sig om den mellan vänner eller den mellan älskare, vad som helst? Kan ett telefonsamtal eller msn ersätta riktig närhet?
Vi bedömer kanske det fysiska avståndet till andra människor beroende på hur stor plats de har i våra hjärtan. Älskar man någon anpassar man sig, och man tar sig tid. Livet handlar om prioriteringar. Det finns ingenting som heter "jag kan inte" eller "jag orkar inte". Du kan när som helst vara någon helt annan stans men vad vi gör just nu är det vi prioriterar högst. Kalla mig barnslig, men jag tror på kärlek och framförallt tror jag på vänskap. Relationer kan ta tid och pengar men när det gäller de människor som finns i våra hjärtan lönar sig varje uppoffring. Gudarna ska veta, att för kärlek finns det ingenting jag inte skulle göra.
Bit för bit packar även jag ihop mitt liv i väskor och kartonger. Själv flyttar jag fem minuter bort, men till en helt annan verklighet. Jag flyttar till en trygg, fast punkt och med mig tar jag hoppet om en värld som någonstans börjar ta formen av ett vuxet liv. En blank sida att fylla med text. Där jag kan skriva om er, ni som funnits där under livets alla resor och som jag hoppas få ta med mig in i en värld jag kliver in i med förbundna ögon. Framtiden. Lika skrämmande som verklig. Mina vänner. Vart ni än reser, i världen och i livet, ta med er detta. Vart ni än befinner er kommer ni alltid vara lika nära för mig som ni är i mitt hjärta.
Ny lägenhet
Inflyttningsfest i slutet av augusti :).
Running
Relationsanarki
Mina damer och karljävlar, jag har idag nöjet att presentera för er en nyhet på dejtingfronten som kommer att revolutionera era liv och utmana ert sätt att leva och tänka! Den nya trenden heter "Vi Dejtar Inte", och ser ut att vara här för att stanna. Detta nya sätt att umgås är uppfunnen av män, till mäns fördel. Det går ut på att ha kakan och äta upp den samtidigt. Tänk er följande scenario. Du möter en intressant person och tycke uppstår. En fika blir en bio, en bio blir en middag, en middag blir en utekväll med bortamatch, you know the game. Plötsligt sover du aldrig ensam längre, långa dagar på jobbet lättas upp med sockersöta sms, ni spenderar dagar med att läsa varandras böcker, lyssna på varandras musik och prata, prata, prata. Det, och galet bra sex, hela tiden. Kanske känner du ett pirr i magen. Ni kanske till och med är exklusiva med varandra MEN, Ni Dejtar Inte.
Han hintar om att han inte är typen som håller hand. Trots att veckor och månader går heter det "du och jag" och inte "vi". Han har ju så mycket i sitt liv just nu, och är inte redo för ett förhållande som det heter. Ser problem istället för lösningar. Du försöker vara förstående, så du väntar och väntar. Egentligen "får" du väl ha sex med andra, men det är ju honom du vill vara med. Vad du vet träffar han inte andra men du kan aldrig vara säker för Ni Dejtar Inte. Relationen ni har gör dig sårad, men du stannar kvar på grund av hoppet på att relationen ska utvecklas och på grund av den trygghet den ändå lyckats ge ditt liv. Du kanske dumpar honom på grund av att du är trött på att ge din kropp och själ till någon som hellre skulle dö än att hålla din hand på stan, men mest troligt är att han dumpar dig. Han är ju inte redo för en relation.
Låt oss nu titta på vilka förutsättningar som måste finnas för att en sådan relation ska kunna uppstå. För det första behövs det en naiv och romantisk person som är utsvulten på kärlek och tar det som erbjuds i relationsväg. För det andra behövs det en person som innerst inne är väldigt kall och manipulativ men som vet hur man döljer det. En förutsättning är att ni har sex innan fjärde dejten. Detta tar bort "elektriciteten" mellan två människor som framkallar de känslor som i sin tur leder till att ett seriöst förhållande inleds. Denna lag är ännu inte bevisad men lika oundviklig som tyngdlagen. Resten är enkelt. Ge bara lillfingret och skydda resten av handen med ditt liv. Vips! Relationsanarki råder och du är fri att göra vad du vill, med vem du vill. Du har tecknat en prenumeration men är fri att köpa hur många lösnummer du vill om du skulle vilja läsa någonting annat samtidigt. En utmärkt lösning som passar den som hatar krav, klarar av att ha många bollar i luften samt tycker om att leva bekvämt.
Gott folk, jag ändrar mig, tar tillbaka allt jag tidigare sagt och hävdar motsatsen! Karlarnas mystiskt vridna logik är inte vriden alls, utan genialisk. Det perfekta med den är att den är idiotsäker, och att det inte finns någonting att förlora. Männen har insett detta sedan länge och för dem är denna lösning mycket bättre än en autentisk relation. Det är våra hjärtan som åker på stryk när relationsanarki råder, men det är fulltändigt ointressant för dessa genialiska, egocentriska män. Vad kan vi göra åt detta? Är anarki framtiden? Är det kanske dags att sätta hårt mot hårt för att de ska fatta vinken? Vi kan ju börja med att sluta ha sex med dem. Varför skulle vi förresten ha det? Vi dejtar ju inte..
De dejtar inteNi som försvarar FRA- öppna ögonen!
Ingen som känner mig har väl vid det här laget lyckats undgå att jag är stark motståndare till nya FRA lagen. Jag finner lagen vara en fullständig katastrof i ett land som säger sig vara demokratiskt att införa en lag som handlar om att övervaka sina medborgare utan att de misstänks för något brott. Mina tankar och åsikter ska inte registreras! En lag som strider mot Grundlagens skydd mot brevhemligheten och avlyssning. Detta i ett land som inte har ett direkt uttalat terroristhot. Förövrigt finner jag tanken på att terrorister skulle planera attentat och utbyta information över okrypterade mail fullständigt vansinnig. De opererar inte över msn. Det finns ett enda mål som nås av FRA lagen och det är vi, folket. Vanliga människor ska avlyssnas utan misstanke om brott, detta är den skrämmande verkligheten i sagens Sverige, 2008.
Det jag anser vara allra mest skrämmande är de motargument man möts av när man diskuterar nackdelarna med FRA lagen. Argument som att Försvarets Radioanstalt inte är intresserade av mitt privatliv, inte bryr sig om vilka skor jag bar idag eller vilket uteställe jag föredrar och att alla som är vanliga, hederliga samhällsmedborgare kan vara lugna. Uppenbarligen har jag något att dölja om jag inte vill att staten ska läsa mina mail och att jag faktiskt är orolig för lagen och dess eventuella konsekvenser tyder visst bara på "stort ego". För FRA är inte intresserade av att läsa vad du skriver, du är en vanlig liten obetydlig svenne, en droppe i havet. Eller?
Ni som försvarar FRA lagen, er okunnighet är livsfarlig! Kanske inte för er, men för era barn och barnbarn. Vårt motstånd handlar nämligen inte om personlig integritet på det sättet ni tycks tro. Jag förstår er, ni tar demokrati och yttrandefriheten för given för att det är det vi är vana vid. Ni ser inte längre än näsan räcker och det gör er till ett lika stort hot mot demokratin som själva lagen. Jag, liksom de allra flesta andra som är emot lagen HAR faktiskt ingenting att dölja. Vi är vanliga människor med vanliga jobb och helt vanliga liv. I nuläget är nog inte FRA särskilt intresserade av oss. Men vad händer om allting förändras? En regering tar makten som sedan visar sig stå för allt annat än demokrati. Historien har lärt oss om kommunistiska och faschistiska diktaturer. Där yttrandefriheten inte existerar och det finns "tillåtna" och "icke tillåtna" åsikter och religioner. Idag begår jag inget brott, men imorgon?
Imorgon kan det vara ett brott att yttra sig mot den sittande regeringen. Imorgon kan jag förföljas för att jag är kristen. Imorgon blir jag kanske förföljd om jag har sex med någon av samma kön, eller är gift med någon med en annan hudfärg. Imorgon kontrolleras vilka böcker jag läser, vilka personer jag umgås med, om jag är politiskt aktiv eller inte, vilken musik jag lyssnar på (är den feministisk/kommunistisk/religiös/rebellisk?). När ska vanliga människor börja öppna ögonen och inse att vi som är emot lagen inte är rädda för att försvaret ska läsa om vårt sexliv, vi är oroliga för våra framtida barns rätt att uttrycka sina åsikter, oavsett om är råkar vara "politiskt korrekta" eller ej.
Vad skyddar oss idag? Att FRA lagen strider mot Grundlagen verkar ingen ens reagera på? Vem ser till att Grundlagen följs? Vilka skyddar oss från samhället, om inte samhället självt. Vi kan inte lita på Dem längre. Detta har gått för långt. Jag är berädd att rösta på det parti som går till val på att skrota FRA lagen helt, oavsett om detta parti stämmer överens med mina övriga åsikter eller ej. Demokratin och rätten att kunna tycka och tänka hur man vill, utan att det registreras eller övervakas, är viktigare än allt annat. Höj skatten! Sänk min lön, se om jag bryr mig! Men bevara mina mänskliga rättigheter. 
