Jag är inte Djävulen
"Den vita mannen är djävulen". Jag försöker förjäves att minnas hur många gånger jag fått höra just den meningen. Det är många gånger. Ofta sägs det i förbigående. När man pratar om vilka problem som finns i stora delar av Afrika, problem som fortfarande finns i USA, och resten av världen. Jag förstår vad som vill sägas. Människan överhuvudtaget är ond. Enda anledningen att vi i västvärlden överhuvudtaget äger någonting är att man utvecklat en sällsynt förmåga att stjäla ifrån och utnyttja andra människor runt om i världen, så mycket har jag förstått. I länder som är rika på naturresurser, någonting som stora delar av västvärlden har väldigt ont om. Engelsmän, spanjorer, fransmän, portugiser och araber delade upp delar av Asien, Afrika och Nord- och Sydamerika emellan sig utan hänsyn till ursprungsbefolkningen som utsattes för massmord och slavhandel. Man tog ifrån människor deras religion, kultur, identitet och människovärde.
Konsekvenserna ser vi fortfarande, varje dag, och vi kan inte blunda för att "den vita mannen" har begått fruktansvärda brott mot stora delar av mänskligheten. Idag vill vi gärna tro att vi har kommit långt ifrån den tiden. Men historian bär vi alltid med oss i bagaget. "Vita människor är si, vita människor är så" har jag fått höra i sällskap där jag är den enda vita personen. Jag frågar "men jag då, vad tycker ni om mig i så fall?" och får till svar att "nej men jag menar inte dig, du är inte SÅN, men alla människor är inte som du Mika, alla tänker inte som du". Vilka kvarstår då, om jag är ett undantag? Min familj, många av mina vänner? Hur långt ska vi egentligen gå i jakten på syndabockar? Jag är skandinavier, inte engelsk. Det enda jag har gemensamt med slavägarnas ättlingar är hög solskyddsfaktor på sommaren. Ska jag på grund av det bli anklagad för deras brott? Och om jag så vore engelsk eller fransyska, hur länge ska vi anklaga människor för brott som deras förfäder begick? Jag antar att det får sitt slut den dagen konsekvenserna för brotten upphör att existera. Någonstans, låter det trots allt rimligt.
Jag tror inte på Djävulen som en enda person, eller på himmel och helvete efter döden. Djävulen är ett samlingsbegrepp för det onda som finns i människor och himmel och helvete skapar vi oss själva medan vi lever. Ondska har ingen färg och Djävulen har många ansikten. Asiater har begått fruktansvärt grymma brott och svarta människor likaså. Människor begår varje dag brott mot andra människor. Att anklaga någon folkgrupp för att vara mer "ond" än någon annan är förlegat och farligt. Inte minst då man gärna buntar ihop alla ljus/mörkhyade människor, i en enda "folkgrupp" vilket bara är idiotiskt, som om vi alla hade samma kultur och uppfattningar om världen på grund av det. Människor är bara människor och alla är vi individer. Jag önskar inget hellre än att människor, varifrån vi än kommer, börjar respektera varandra som jämlikar och tillsammans försöker hitta ett sätt att leva tillsammans trots vår historia. Gör inte vi alla det? Kallar du mig Djävulen, kallar jag dig idiot.
Konsekvenserna ser vi fortfarande, varje dag, och vi kan inte blunda för att "den vita mannen" har begått fruktansvärda brott mot stora delar av mänskligheten. Idag vill vi gärna tro att vi har kommit långt ifrån den tiden. Men historian bär vi alltid med oss i bagaget. "Vita människor är si, vita människor är så" har jag fått höra i sällskap där jag är den enda vita personen. Jag frågar "men jag då, vad tycker ni om mig i så fall?" och får till svar att "nej men jag menar inte dig, du är inte SÅN, men alla människor är inte som du Mika, alla tänker inte som du". Vilka kvarstår då, om jag är ett undantag? Min familj, många av mina vänner? Hur långt ska vi egentligen gå i jakten på syndabockar? Jag är skandinavier, inte engelsk. Det enda jag har gemensamt med slavägarnas ättlingar är hög solskyddsfaktor på sommaren. Ska jag på grund av det bli anklagad för deras brott? Och om jag så vore engelsk eller fransyska, hur länge ska vi anklaga människor för brott som deras förfäder begick? Jag antar att det får sitt slut den dagen konsekvenserna för brotten upphör att existera. Någonstans, låter det trots allt rimligt.
Jag tror inte på Djävulen som en enda person, eller på himmel och helvete efter döden. Djävulen är ett samlingsbegrepp för det onda som finns i människor och himmel och helvete skapar vi oss själva medan vi lever. Ondska har ingen färg och Djävulen har många ansikten. Asiater har begått fruktansvärt grymma brott och svarta människor likaså. Människor begår varje dag brott mot andra människor. Att anklaga någon folkgrupp för att vara mer "ond" än någon annan är förlegat och farligt. Inte minst då man gärna buntar ihop alla ljus/mörkhyade människor, i en enda "folkgrupp" vilket bara är idiotiskt, som om vi alla hade samma kultur och uppfattningar om världen på grund av det. Människor är bara människor och alla är vi individer. Jag önskar inget hellre än att människor, varifrån vi än kommer, börjar respektera varandra som jämlikar och tillsammans försöker hitta ett sätt att leva tillsammans trots vår historia. Gör inte vi alla det? Kallar du mig Djävulen, kallar jag dig idiot.
Kommentarer
Trackback
