The Marilyn Girl

Visst, jag pallar att göra små husmorssysslor hemma. Jag pallar laga riktiga middagar till EN person. Ibland pallar jag fortfarande att göra folk förbannade på bloggen. Men i övrigt känner jag mig sjukt opeppad, till i stort sett allt. Måste vara hösten, för visst är det tecken på höstdepression? Jag orkar inte gå och klippa mig och har återgått till gamla klassikerfrisyren 'backslick'. Fyfan. Jag orkar inte handla nya kläder och skor trots att jag JOBBAR i en klädaffär som även säljer skor. Det är höst och jag har INGA koftor eller halsdukar! Vad hände med dem jag hade förra året? Jag hade ju massor! Där kan vi snacka vardagsmysterium. 

Jag pallar inte gå ut och dricka och umgås. En kille tjatar om en dejt men ringer jag upp? Nej. Jag pallar inte. En annan kille har varit förbi mitt jobb och gett mig sitt nummer, flera gånger, och ger sig inte. Orkar jag bry mig? Nej. Jag fortsätter säga "nej". Jag pallar inte ens sminka mig och känna mig snygg. Vem bryr sig? Jag pallar inte klacka om mina skor. Jag pallar inte omorganisera mina spellistor i iPoden. Jag pallar inte ens skaffa en redig fejkbränna så nu är jag så blek att man tydligt ser i stort sett alla mina blodådror bilda ett obehagligt blått nätmönster över min kropp. Det ser ut som en skitstor karta över tunnelbanelinjerna. Bara en tidsfråga innan folk börjar jaga mig med krucifix och vitlök. Dags att plocka fram ginsengtabletterna så jag pallar få tummen ur.


Förresten, jag kom hem från skogen med exakt åtta fästingar krypandes eller halvt fastbitna på min blekfeta kropp. Skogen suger.