Ondska
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3280810.ab
Någonstans, djupt inne under min cyniska och bittra fasad finns en liten flicka som tror att världen är en underbar plats att leva i. Att alla människor är lyckliga, allt är bara myspys och rosa sockervadd varje dag och när någonting mot förmodan är åt helvete så går det att fixa. Mitt cyniska jag säger när jag läser artiklar som den som finns i ovanstående länk att det är så världen ser ut. Sjuk och full av sjuka och onda människor. Monster finns, i vanliga människors skepnad, och de finns mitt ibland oss.
Idag läser vi i tidningarna om "skräckpappan i Polen". En "ny Joseph Fritzl", som han kallas. Jag blir lika chockad varje gång jag hör talas om sådant. Blir inte vi alla det? För det är verkligen omöjligt att föreställa sig. Hur kan man göra så mot en annan människa, hur kan man göra så mot sina egna barn? Det som upprör mest av allt är mammorna som vet vad som sker, men som låter det ske. Deras tystnad måste vara det värsta övergreppet. Det måste finnas en särskild plats i helvetet för dessa kvinnor. Jag försöker föreställa mig själv, om jag var mamma, hur jag själv skulle reagera om någon skulle skada mina barn på det fruktansvärda sättet. Jag hade gjort allt för att ta barnen ifrån den mannen. Jag hade aldrig slutat kämpa. Jag hade offrat mitt eget liv om det krävdes för att sätta dem i säkerhet. Jag hade dödat honom. Vad som helst.
Vad gör vi med dessa galningar? Vad gör samhället? Vad händer när inget straff är hårt nog, eller värre, vad händer när hårda straff inte är lösningen på problemet? Hårda straff avskräcker inte monster. Dödar vi monstret kommer inte det ge den utsatta flickan hennes liv tillbaka. Hur gör vi då? Det enda jag vet är detta. Den naiva lilla flickan inom mig som vill tro gott om värlen och människorna är trött på att få hela sin värld slagen i spillror så fort hon läser om onda människor. Trött på uppgivna tårar av medlidande för ondskans offer. Det är dags för henne att växa upp och en gång för alla våga möta verkligheten som den ser ut. Det är dags att sluta vara rädd för djävulen. Helvetet existerar på jorden.
Någonstans, djupt inne under min cyniska och bittra fasad finns en liten flicka som tror att världen är en underbar plats att leva i. Att alla människor är lyckliga, allt är bara myspys och rosa sockervadd varje dag och när någonting mot förmodan är åt helvete så går det att fixa. Mitt cyniska jag säger när jag läser artiklar som den som finns i ovanstående länk att det är så världen ser ut. Sjuk och full av sjuka och onda människor. Monster finns, i vanliga människors skepnad, och de finns mitt ibland oss.
Idag läser vi i tidningarna om "skräckpappan i Polen". En "ny Joseph Fritzl", som han kallas. Jag blir lika chockad varje gång jag hör talas om sådant. Blir inte vi alla det? För det är verkligen omöjligt att föreställa sig. Hur kan man göra så mot en annan människa, hur kan man göra så mot sina egna barn? Det som upprör mest av allt är mammorna som vet vad som sker, men som låter det ske. Deras tystnad måste vara det värsta övergreppet. Det måste finnas en särskild plats i helvetet för dessa kvinnor. Jag försöker föreställa mig själv, om jag var mamma, hur jag själv skulle reagera om någon skulle skada mina barn på det fruktansvärda sättet. Jag hade gjort allt för att ta barnen ifrån den mannen. Jag hade aldrig slutat kämpa. Jag hade offrat mitt eget liv om det krävdes för att sätta dem i säkerhet. Jag hade dödat honom. Vad som helst.
Vad gör vi med dessa galningar? Vad gör samhället? Vad händer när inget straff är hårt nog, eller värre, vad händer när hårda straff inte är lösningen på problemet? Hårda straff avskräcker inte monster. Dödar vi monstret kommer inte det ge den utsatta flickan hennes liv tillbaka. Hur gör vi då? Det enda jag vet är detta. Den naiva lilla flickan inom mig som vill tro gott om värlen och människorna är trött på att få hela sin värld slagen i spillror så fort hon läser om onda människor. Trött på uppgivna tårar av medlidande för ondskans offer. Det är dags för henne att växa upp och en gång för alla våga möta verkligheten som den ser ut. Det är dags att sluta vara rädd för djävulen. Helvetet existerar på jorden.
Kommentarer
Trackback
