The Marilyn Girl

Jag gjorde ett gaytest. Resultatet känns ju föga överraskande.
Kolla hur gay DU är på http://www.channel4.com/life/microsites/G/gayometer/gayometer.html .

Mitt resultat:

Mika is 50% GAY
You're very open minded between the sheets, and just as balanced when out on the streets"

Du blickar ut över dansgolvet på samma sätt som du blickar ut över varorna i grönsaksdisken på ICA en vanlig tisdagkväll efter jobbet. Vad ser fräscht ut, vad är du sugen på, vad är det extrapris på, just nu? Oftast har man som singel, oavsett om man nu vill erkänna det eller inte, någon typ av förväntan på vad kvällen har att erbjuda i form av potentiella ragg. Egentligen är jag inte ett dugg utseendefixerad. Eller det kanske var en lögn? Det jag menar är att jag har väl aldrig varit tillsammans med de där "10 poängarna". För mig handlar det om personlighet och tillit, sedan spelar resten väligt liten roll. Men det är klart, första intrycket ska ju helst vara ett sådant där "wow"-ögonblick. Man vill drunkna i den andras ögon, eller något annat klychigt. 

Du smuttar lite på din drink och vänder dig mot väninnorna. I ögonvrån ser du honom förjäves söka din blick. Åh nej, inte han! Kanske är det alkoholen som får honom att tro att han har en sportslig chans för han kommer fram till dig med sitt fånigaste leende på läpparna, en öl i handen och grumlig blick. Presenterar sig som Anders eller något i den stilen och frågar vad du jobbar med och vad du gör här ikväll. Äsch. "Jag är här med min flickvän". Han höjer på ögonbrynen. Föreslår att han bjuder på en drink. "Nej tack, jag är här med min flickvän, jag är homosexuell". Snubben fattar ingenting och fortsätter ragga. Dålig taktik. Försöker igen. "Jag ska bara gå på toa". Sedan smiter du iväg men 20 minuter senare har han hittat tillbaka till dig. "Var har du varit".  

Varför förstår inte män när de ska ge upp? Och varför förstår de inte att de kanske aldrig hade någon chans från början? Eller är det jag som bara är ytlig och falsk? Den där fulla, fula killen kanske är ett riktigt kap. Öh.. Egentligen. Varför säger man inte bara "Jag är ledsen, jag är inte attraherad av dig"? Skulle det krossa honom om han hörde det? Det slår mig hur värdelös krogen är som mötespunkt. Plötsligt känns internetdejting riktigt seriöst och säkert i jämförelse. Kanske framförallt lättare att sålla bort människor, snabbt och effektivt. Hur gjorde man egentligen innan det var vanligt att träffas på krogen eller nätet? Gav man alla precis samma chans? Har vi kanske idag så många alternativ så vi aldrig blir nöjda? 

Hur haffar man någon speciell, har en trevlig pratstund och bestämmer en träff? Jag vet inte längre. Det känns som man har dissat så många att man inte haft tid att koncentrera sig på annat. Ibland tror jag bara att jag dissar folk, utifall att liksom. Utifall att det är en idiot. Utifall att man inte blir lämnad ifred. Kanske är inte människorna på krogen oattraktiva. Kanske är det jag som inte ser dem. Inte släpper in dem i min bubbla. Kanske är jag bara rädd. Jag vill inte själv ta första steget men jag önskar bara att lite snygga och intressanta människor kunde ta kontakt med mig. Gud vad jag låter hemsk, men några krav måste man väl ha. Jag kräver vackra ögon och ett varmt hjärta. Gör det mig till en dålig människa så må så vara. 

Beyoncé, raring, vad håller du på med egentligen? Plötsligt är alla låtar hon gör bara värdelösa och alla videos bara pinsamma. Hon gör inte riktig musik längre, hon har ingen rumpa längre, ja, hon är för fan inte ens svart längre. Vad hände egentligen? Gumman, högklackade lackskor gör att jag förlåter mycket, men man kommer faktiskt inte undan med allt.  



  vad hände?

Tråkigt. Mycket tråkigt.