The Marilyn Girl

Ikväll är jag katt- och hästvakt. Sitter här ensam i det stora huset på landet, det blåser upp till storm utanför och jag kan inte gå och lägga mig innan båda katterna är inomhus. Cicero ligger i fåtöljen och sover, jag sitter uppe och väntar på Misty. Jag åkte direkt hit från jobbet för att ge de tre hästarna mat och ta in dem i stallet för natten. Jag måste erkänna att jag var rädd när jag gick den långa vägen hit i mörkret genom den tunga dimman, på den smala landsvägen med skog på båda sidor. Kusliga läten från skogen som jag försökte intala mig själv kom från djur och inte ifrån människoätande zoombies. Nu sitter jag här inne och försöker hålla ögonen öppna. Allt är.. Tyst. Tyst förutom vinden som viner i trädtopparna i skogen som omringar huset.

Hade detta varit en skräckfilm hade jag blivit mördad om.. Ca 4 minuter skulle jag gissa. Förmodligen när jag tittar ut huvudet och ropar efter Misty. Då kommer monstret/zoombien/det maskerade psykot eller det japanska barnspöket och tar mig. Tror nog att kattfan får sova ute i natt i alla fall. Hon brukar ju ändå komma insläntrandes sådär vid sextiden på morgonen ungefär som en bakfull fjortis som lurat mamma att hon sovit över hos "Annika" men i själva verket har druckit 7,0-or, blowat en baksnusande moppepojke som heter Fredrik och legat och spytt i ett dike hela natten (och morsan går självklart på det trots att ingen jävel heter "Annika" nuförtiden). 

Min livliga fantasi, där har vi nog roten till 80% av mina problem här i världen.