Kattunge!!!
Men jag får ingen med motiveringen "de hårar".. Min sambo är hundmänniska.. Jag som hatar hundar. Hur kunde det gå så fel? :(
And they lived happily ever after
Jag vet inte. Sanningen är att inga relationer är enkla. Särskilt inte om jag är inblandad. Men denna gång har jag så mycket att förlora. Denna gång ska jag verkligen ge allt. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Jag är jobbig, nojig och ständigt osäker på hans känslor. Det går över. Det går över när jag lär mig tycka om mig själv igen. Inse att det är min tur att må bra nu. Att jag trots allt förtjänar honom. Jag älskar honom verkligen. Jag trodde aldrig mer jag skulle säga det om någon, och verkligen mena det.
Tattoo- första skissen
Påhitt 09
*sticka iväg och gifta mig med en främling av helt fel anledningar
*officiellt komma ut som homosexuell
*raka håret/skaffa dreadlocks
*skaffa barn utan att avslöja vem farsan är
*tatuera in något dumt, någonstans
*utse en av mina snubbar till "pojkvän" för att se folks reaktioner
*släppa en bok som är så scandalous att den censureras
Wild Women Do- Mikas themesong 2009
http://www.youtube.com/watch?v=_iGlPyJSzNo
You tell me you want a woman who's
As simple as a flower.
Well if you want me to act like that,
You'd better pay me by the hour.
Don't want to travel in the danger zone
Take another number
Don't want a lover who can hold her own
Baby step aside if you don't want to ride
Because
CHORUS
Wild women do
And they don't regret it
Wild women show
What they're goin' through
Wild women do
What you think they'll never
What you only dream about
Wild women do.
You think that love is a vision of
A princess in a picture
Well let me tell you something, little boy
You wouldn't know love if it hit ya
Scared of someone who is off the wall
Kickin' and a screamin'
Don't you want a lover who can do it all?
Listen to me Jack
I ain't holdin' back
Kreativ och svår
Bästa just nu:
"Jag har inte varit i [blank] men [blank] har varit i mig"- skämt. Jag har riktigt dålig humor och älskar skämt som man kan dra hur långt som helst. Typ "Jag har inte varit i Norge men Norge har varit i mig" (jag har knullat en norrman så jag har något att säga om norge alltså)
Sämsta just nu:
Män.
Lägesrapport: februari
2ggr i veckan med PT. vem fan hade hajat att jag tar 80kg i knäböj? bara sådär.. min PT säger att jag aldrig kommer se ut som Beyoncé om jag inte sköter kosten. läs: äter. så jag äter. och äter..
Vänner:
en weekend i gbg med Hasse var precis vad jag behövde. er andra saknar jag hela tiden. och har dåligt samvete för att jag är världens sämsta kompis. fy fan vad jag är usel.
Jobb:
jag jobbar, och jobbar, och jobbar lite till.
Hemlisar:
helt plötsligt- ketchupeffekten! allt på en gång. hookade en svennesnubbe, första på typ fem år. och fem år till lär det dröja innan nästa gång. en som ringer. en jag då och då orkar svara när han ringer. en jag inte orkar med. en som kanske, kanske kan vara den rätta. då snackar vi snubbarna.
Nytt:
klippt lugg. naglarna är trash numera (ont om tid). får utslag av min fejksolsprej, men hey, fortfarande bättre än cancer! har hittat tillbaka till min grej för brun/guld/bronziga ögonskuggor. synd att jag aldrig lärde mig sota ordentligt.
Lugg
Ibland
http://www.youtube.com/watch?v=9RzJZU5GKdQ
Idag har jag gjort tantsaker. Stickar (en halsduk och en kofta), broderar och pysslar med decopage för fulla muggar :). Morsan kallar mig världens yngsta tant. Känns trots allt helt ok.
Taxichaufförer- håll käften och kör mig hem!
Det är knappast första gången det händer, att en taxichaufför berättar för mig hur jag ska leva mitt liv. Okej att man småpratar om allt möjligt, men att lägga in egna värderingar på det sättet? Visst har väl även jag träffat de där jättetrevliga taxisnubbarna. Men lika ofta är de inte trevliga. Som den där gången när jag åkte taxi med Agnes och taxichauffören var mycket upprörd över att vi flyttat hemifrån när vi var 17 respektive 16 år. Han vägrade tro att vi var självständiga och smarta unga tjejer som levde ett ordnat och bra liv. Nej, vi hade problem. Vi var ungdomar på glid, på väg att hamna utanför samhället som han såg det. Vi skulle plugga istället, skaffa riktiga jobb. För det gjorde hans barn. Ursäkta? Vad är ett riktigt jobb? Var och en väljer väl själv hur man ska leva sitt liv? Ulla 53, som jobbar på ICA, har inte hon ett riktigt jobb? Agnes och jag hade fasta jobb, ordnad ekonomi och egna lägenheter. Är det så illa när man är precis gått ut gymnasiet?
Jag tycker inte det. Taxichaufförer, ni har rätt till era personliga åsikter. Men när ni jobbar ska ni på er höjd småprata om väder och vind, alternativt hålla käften och göra ert jobb- att köra mig hem. För vad vet ni, egentligen? Hur avgör ni på 20 minuter att jag dricker för mycket? Jag dricker max en gång i månaden och aldrig särskilt mycket. Jag hade jobbat hela dagen och somnade, visst var jag berusad men det var också mitt i natten och jag var trött. Jag har haft två dagar ledigt på två veckor och jobbat över i stort sätt varje dag. Hela januari har jag tränat sex gånger i veckan, helt ärligt. Jag är utmattad! Och guess what, jag har ett riktigt jobb. Jag har ett riktigt jobb, tjänar bra och slipper köra bil mitt i natten. Man ska tänka sig för innan man dömer människor man känt i 20 minuter. Ni vet ingenting om mitt liv, och hur jag väljer att leva det är faktiskt upp till mig.
Lägesrapport: januari
Utseendet:
Nagelförlängning, fejkad solbränna. Lite väl risigt hår, halvtaskig hy. Har äntligen efter många års strävan en riktig dröm-kropp. Jag är faktiskt skitsnygg. Saker och ting sitter där det ska. Äntligen.
Psyket:
Sönderstressad. Jobbar, tränar, jobbar, tränar. Äter och sover när jag får tid över.
Kosthållning:
En perfekt balans mellan tonfisk, grönsaker och rött råris- och cookie-dough glass från Ben&Jerry's! Kämpar dock ständigt för att inte tappa greppet. Kämpar varje dag och tvingar i mig mat. Det är tungt men jag lyckas verkligen. Vissa perioder kommer alltid vara tuffa, det får jag ta.
Jobb:
Höga krav och mycket stress. Samtidigt så sjukt roligt och stimulerande. För en gångs skull i mitt liv är jag på rätt plats vid rätt tillfälle.
Privatliv:
Privatliv? Jag träffade Ais i fredags, thats it ungefär. Resten av mina vänner minns nog inte vad jag heter. Snälla, glöm inte bort mig, jag kommer tillbaka i februari!
Sex:
Sex? Vad är det? Jag förstår inte frågan.
Paus
Vad ska jag säga, det är januari.
Hobby
Ville bara säga det.
Hur gay är Mika? (the truth at last)
Jag gjorde ett gaytest. Resultatet känns ju föga överraskande.
Kolla hur gay DU är på http://www.channel4.com/life/microsites/G/gayometer/gayometer.html .
Mitt resultat:
Mika is 50% GAY
You're very open minded between the sheets, and just as balanced when out on the streets"
Stör mig inte på krogen- om du är ful
Du blickar ut över dansgolvet på samma sätt som du blickar ut över varorna i grönsaksdisken på ICA en vanlig tisdagkväll efter jobbet. Vad ser fräscht ut, vad är du sugen på, vad är det extrapris på, just nu? Oftast har man som singel, oavsett om man nu vill erkänna det eller inte, någon typ av förväntan på vad kvällen har att erbjuda i form av potentiella ragg. Egentligen är jag inte ett dugg utseendefixerad. Eller det kanske var en lögn? Det jag menar är att jag har väl aldrig varit tillsammans med de där "10 poängarna". För mig handlar det om personlighet och tillit, sedan spelar resten väligt liten roll. Men det är klart, första intrycket ska ju helst vara ett sådant där "wow"-ögonblick. Man vill drunkna i den andras ögon, eller något annat klychigt.
Du smuttar lite på din drink och vänder dig mot väninnorna. I ögonvrån ser du honom förjäves söka din blick. Åh nej, inte han! Kanske är det alkoholen som får honom att tro att han har en sportslig chans för han kommer fram till dig med sitt fånigaste leende på läpparna, en öl i handen och grumlig blick. Presenterar sig som Anders eller något i den stilen och frågar vad du jobbar med och vad du gör här ikväll. Äsch. "Jag är här med min flickvän". Han höjer på ögonbrynen. Föreslår att han bjuder på en drink. "Nej tack, jag är här med min flickvän, jag är homosexuell". Snubben fattar ingenting och fortsätter ragga. Dålig taktik. Försöker igen. "Jag ska bara gå på toa". Sedan smiter du iväg men 20 minuter senare har han hittat tillbaka till dig. "Var har du varit".
Varför förstår inte män när de ska ge upp? Och varför förstår de inte att de kanske aldrig hade någon chans från början? Eller är det jag som bara är ytlig och falsk? Den där fulla, fula killen kanske är ett riktigt kap. Öh.. Egentligen. Varför säger man inte bara "Jag är ledsen, jag är inte attraherad av dig"? Skulle det krossa honom om han hörde det? Det slår mig hur värdelös krogen är som mötespunkt. Plötsligt känns internetdejting riktigt seriöst och säkert i jämförelse. Kanske framförallt lättare att sålla bort människor, snabbt och effektivt. Hur gjorde man egentligen innan det var vanligt att träffas på krogen eller nätet? Gav man alla precis samma chans? Har vi kanske idag så många alternativ så vi aldrig blir nöjda?
Hur haffar man någon speciell, har en trevlig pratstund och bestämmer en träff? Jag vet inte längre. Det känns som man har dissat så många att man inte haft tid att koncentrera sig på annat. Ibland tror jag bara att jag dissar folk, utifall att liksom. Utifall att det är en idiot. Utifall att man inte blir lämnad ifred. Kanske är inte människorna på krogen oattraktiva. Kanske är det jag som inte ser dem. Inte släpper in dem i min bubbla. Kanske är jag bara rädd. Jag vill inte själv ta första steget men jag önskar bara att lite snygga och intressanta människor kunde ta kontakt med mig. Gud vad jag låter hemsk, men några krav måste man väl ha. Jag kräver vackra ögon och ett varmt hjärta. Gör det mig till en dålig människa så må så vara.
