Om att gå eller stanna kvar
De flesta av oss har någon gång varit där. Vi står med mobilen i handen, att radera eller inte radera, det är frågan. Kanske har du insett att ni redan har sårat varandra för mycket. Eller att relationen inte blev till vad du hoppades på. Men hur kommer vi dit? Hur går det så långt? Vi skulle ju kunna försöka, och försöka igen. Att radera en annan människa ur livet helt och hållet är ett stort beslut. När bestämmer vi oss en gång för alla att nog, får vara nog?
Vissa av oss väntar med avsluten längre än vi borde. Limmar ihop vasen som spruckit i tusen bitar för att de anser att det är bättre att laga någonting man redan har än att skaffa sig någonting nytt. Andra är snabba på att kasta ut det som är trasigt innan sprickorna börjar synas. Går vidare i sina liv och ser sig aldrig om efter spillrorna av det man lämnat. Innan någon hinner uttala ordet "sårad". I det förstnämnda fallet, är det tecken på styrka och envishet eller ren desperation? I det andra fallet, är det ett tecken på självrespekt eller kyla och likgiltighet? Vi har alla våra anledningar att reagera som vi gör. Olika erfarenheter, värderingar och personligheter. Vem kan egentligen skilja på vad som är rätt eller fel?
Men när nackdelarna är fler än fördelarna. När ni ältar problemen fram och tillbaka, tills alla dina ord och även känslorna bakom dessa tagit slut. När ni inte förstår varandra. Kan man säga då, att allt är sagt och gjort och att det är dags att gå vidare en gång för alla, utan att se tillbaka? Varför har vi så svårt att ta steget? Det sägs att hoppet är det sista som lämnar människan men jag ger mig sjutton på att förnuftet är det första som gör det. Logiskt tänkande, att det kan vara så svårt. Hur stor är chansen att den groda du haft en hopplös on/off relation med i evigheter plötsligt visar sig vara dina drömmars prins eller prinsessa? Är du överhuvudtaget beredd att riskera att missa den rätte på grund av att du fastnat hemma hos Grodan i en relation utan framtid?
Alla typer av relationer har ingen framtid, men det har du. Se till att inte slösa din tid och prioritera det som är viktigt. Gör det enkelt för dig. Å andra sidan är det lätt att slänga sig med klämkäcka råd. Skulle jag själv rent allmänt kunna omsätta alla mina ord i handling vore det en stor och positiv förändring. Jag kan skriva om livet, men kan jag verkligen leva det? Jag tror att mycket handlar om att veta vad man vill, att skaffa sig ett mål och om att våga. Sedan får man ta ställning till vilka människor i sitt liv som står i vägen respektive hjälper dig på vägen till att nå dessa. Så nästa gång, när du väl trycker på knappen "radera", gör du ett medvetet val.
Kärlek och vänskap- tills milen skiljer oss åt?
Jag antar att det har med vår ålder att göra. Nu som 20-plussare byter vi lägenheter, stadsdelar och städer som aldrig förr. Några av oss flyttar hemifrån för första gången, andra börjar plugga i en annan stad och några har hittat sin första egna lägenhet. Med vänner fem minuter bort med tunnelbanan och andra vänner på andra sidan jordklotet kom jag att tänka på betydelsen av avstånd. När avstånden mellan oss blir större, när hela vårt liv packas ner i kartonger, när vi är på väg.. Vad tar vi med oss, och vad lämnar vi kvar?
Är vänskap beroende av att vi fysiskt existerar i varandras närhet? När vi inte längre finns i varandras vardag, när vi inte kan ta en spontan bio på en tisdag eller ta en fika med femton minuters varsel för att diskutera en misslyckad dejt. Har våra relationer till andra människor en "bäst före" gräns på fem, tio mil eller är det fysiska avståndet aldrig större än det känslomässiga? Klarar äkta kärlek, vare sig det rör sig om den mellan vänner eller den mellan älskare, vad som helst? Kan ett telefonsamtal eller msn ersätta riktig närhet?
Vi bedömer kanske det fysiska avståndet till andra människor beroende på hur stor plats de har i våra hjärtan. Älskar man någon anpassar man sig, och man tar sig tid. Livet handlar om prioriteringar. Det finns ingenting som heter "jag kan inte" eller "jag orkar inte". Du kan när som helst vara någon helt annan stans men vad vi gör just nu är det vi prioriterar högst. Kalla mig barnslig, men jag tror på kärlek och framförallt tror jag på vänskap. Relationer kan ta tid och pengar men när det gäller de människor som finns i våra hjärtan lönar sig varje uppoffring. Gudarna ska veta, att för kärlek finns det ingenting jag inte skulle göra.
Bit för bit packar även jag ihop mitt liv i väskor och kartonger. Själv flyttar jag fem minuter bort, men till en helt annan verklighet. Jag flyttar till en trygg, fast punkt och med mig tar jag hoppet om en värld som någonstans börjar ta formen av ett vuxet liv. En blank sida att fylla med text. Där jag kan skriva om er, ni som funnits där under livets alla resor och som jag hoppas få ta med mig in i en värld jag kliver in i med förbundna ögon. Framtiden. Lika skrämmande som verklig. Mina vänner. Vart ni än reser, i världen och i livet, ta med er detta. Vart ni än befinner er kommer ni alltid vara lika nära för mig som ni är i mitt hjärta.
Är vänskap beroende av att vi fysiskt existerar i varandras närhet? När vi inte längre finns i varandras vardag, när vi inte kan ta en spontan bio på en tisdag eller ta en fika med femton minuters varsel för att diskutera en misslyckad dejt. Har våra relationer till andra människor en "bäst före" gräns på fem, tio mil eller är det fysiska avståndet aldrig större än det känslomässiga? Klarar äkta kärlek, vare sig det rör sig om den mellan vänner eller den mellan älskare, vad som helst? Kan ett telefonsamtal eller msn ersätta riktig närhet?
Vi bedömer kanske det fysiska avståndet till andra människor beroende på hur stor plats de har i våra hjärtan. Älskar man någon anpassar man sig, och man tar sig tid. Livet handlar om prioriteringar. Det finns ingenting som heter "jag kan inte" eller "jag orkar inte". Du kan när som helst vara någon helt annan stans men vad vi gör just nu är det vi prioriterar högst. Kalla mig barnslig, men jag tror på kärlek och framförallt tror jag på vänskap. Relationer kan ta tid och pengar men när det gäller de människor som finns i våra hjärtan lönar sig varje uppoffring. Gudarna ska veta, att för kärlek finns det ingenting jag inte skulle göra.
Bit för bit packar även jag ihop mitt liv i väskor och kartonger. Själv flyttar jag fem minuter bort, men till en helt annan verklighet. Jag flyttar till en trygg, fast punkt och med mig tar jag hoppet om en värld som någonstans börjar ta formen av ett vuxet liv. En blank sida att fylla med text. Där jag kan skriva om er, ni som funnits där under livets alla resor och som jag hoppas få ta med mig in i en värld jag kliver in i med förbundna ögon. Framtiden. Lika skrämmande som verklig. Mina vänner. Vart ni än reser, i världen och i livet, ta med er detta. Vart ni än befinner er kommer ni alltid vara lika nära för mig som ni är i mitt hjärta.
Relationsanarki
Män är märkliga varelser. Jag skulle gissa att de allra flesta förknippar den där mystiska sidan hos människor som kan vara svår att relatera till och begripa sig på med kvinnor, men jag skulle vilja påstå raka motsatsen. Männen är det mystiska könet. Eller på "ren svenska", som många brukar säga strax innan en riktigt ful groda hoppar ur munnen, det är helt jävla omöjligt att relatera till karlars vridna logik! Egentligen handlar det kanske bara om beräknande och kall manipulering. Jag är trött. Så förbannat jävla trött på män och deras värdelösa pseudo-relationer som verkar vara vår tids största dejtingtrend. Vi pratar om 2000-talets reaktion på ett sekel präglat av kärnfamiljsnorm. Relationsanarki!
Mina damer och karljävlar, jag har idag nöjet att presentera för er en nyhet på dejtingfronten som kommer att revolutionera era liv och utmana ert sätt att leva och tänka! Den nya trenden heter "Vi Dejtar Inte", och ser ut att vara här för att stanna. Detta nya sätt att umgås är uppfunnen av män, till mäns fördel. Det går ut på att ha kakan och äta upp den samtidigt. Tänk er följande scenario. Du möter en intressant person och tycke uppstår. En fika blir en bio, en bio blir en middag, en middag blir en utekväll med bortamatch, you know the game. Plötsligt sover du aldrig ensam längre, långa dagar på jobbet lättas upp med sockersöta sms, ni spenderar dagar med att läsa varandras böcker, lyssna på varandras musik och prata, prata, prata. Det, och galet bra sex, hela tiden. Kanske känner du ett pirr i magen. Ni kanske till och med är exklusiva med varandra MEN, Ni Dejtar Inte.
Han hintar om att han inte är typen som håller hand. Trots att veckor och månader går heter det "du och jag" och inte "vi". Han har ju så mycket i sitt liv just nu, och är inte redo för ett förhållande som det heter. Ser problem istället för lösningar. Du försöker vara förstående, så du väntar och väntar. Egentligen "får" du väl ha sex med andra, men det är ju honom du vill vara med. Vad du vet träffar han inte andra men du kan aldrig vara säker för Ni Dejtar Inte. Relationen ni har gör dig sårad, men du stannar kvar på grund av hoppet på att relationen ska utvecklas och på grund av den trygghet den ändå lyckats ge ditt liv. Du kanske dumpar honom på grund av att du är trött på att ge din kropp och själ till någon som hellre skulle dö än att hålla din hand på stan, men mest troligt är att han dumpar dig. Han är ju inte redo för en relation.
Låt oss nu titta på vilka förutsättningar som måste finnas för att en sådan relation ska kunna uppstå. För det första behövs det en naiv och romantisk person som är utsvulten på kärlek och tar det som erbjuds i relationsväg. För det andra behövs det en person som innerst inne är väldigt kall och manipulativ men som vet hur man döljer det. En förutsättning är att ni har sex innan fjärde dejten. Detta tar bort "elektriciteten" mellan två människor som framkallar de känslor som i sin tur leder till att ett seriöst förhållande inleds. Denna lag är ännu inte bevisad men lika oundviklig som tyngdlagen. Resten är enkelt. Ge bara lillfingret och skydda resten av handen med ditt liv. Vips! Relationsanarki råder och du är fri att göra vad du vill, med vem du vill. Du har tecknat en prenumeration men är fri att köpa hur många lösnummer du vill om du skulle vilja läsa någonting annat samtidigt. En utmärkt lösning som passar den som hatar krav, klarar av att ha många bollar i luften samt tycker om att leva bekvämt.
Gott folk, jag ändrar mig, tar tillbaka allt jag tidigare sagt och hävdar motsatsen! Karlarnas mystiskt vridna logik är inte vriden alls, utan genialisk. Det perfekta med den är att den är idiotsäker, och att det inte finns någonting att förlora. Männen har insett detta sedan länge och för dem är denna lösning mycket bättre än en autentisk relation. Det är våra hjärtan som åker på stryk när relationsanarki råder, men det är fulltändigt ointressant för dessa genialiska, egocentriska män. Vad kan vi göra åt detta? Är anarki framtiden? Är det kanske dags att sätta hårt mot hårt för att de ska fatta vinken? Vi kan ju börja med att sluta ha sex med dem. Varför skulle vi förresten ha det? Vi dejtar ju inte..
De dejtar inte
Mina damer och karljävlar, jag har idag nöjet att presentera för er en nyhet på dejtingfronten som kommer att revolutionera era liv och utmana ert sätt att leva och tänka! Den nya trenden heter "Vi Dejtar Inte", och ser ut att vara här för att stanna. Detta nya sätt att umgås är uppfunnen av män, till mäns fördel. Det går ut på att ha kakan och äta upp den samtidigt. Tänk er följande scenario. Du möter en intressant person och tycke uppstår. En fika blir en bio, en bio blir en middag, en middag blir en utekväll med bortamatch, you know the game. Plötsligt sover du aldrig ensam längre, långa dagar på jobbet lättas upp med sockersöta sms, ni spenderar dagar med att läsa varandras böcker, lyssna på varandras musik och prata, prata, prata. Det, och galet bra sex, hela tiden. Kanske känner du ett pirr i magen. Ni kanske till och med är exklusiva med varandra MEN, Ni Dejtar Inte.
Han hintar om att han inte är typen som håller hand. Trots att veckor och månader går heter det "du och jag" och inte "vi". Han har ju så mycket i sitt liv just nu, och är inte redo för ett förhållande som det heter. Ser problem istället för lösningar. Du försöker vara förstående, så du väntar och väntar. Egentligen "får" du väl ha sex med andra, men det är ju honom du vill vara med. Vad du vet träffar han inte andra men du kan aldrig vara säker för Ni Dejtar Inte. Relationen ni har gör dig sårad, men du stannar kvar på grund av hoppet på att relationen ska utvecklas och på grund av den trygghet den ändå lyckats ge ditt liv. Du kanske dumpar honom på grund av att du är trött på att ge din kropp och själ till någon som hellre skulle dö än att hålla din hand på stan, men mest troligt är att han dumpar dig. Han är ju inte redo för en relation.
Låt oss nu titta på vilka förutsättningar som måste finnas för att en sådan relation ska kunna uppstå. För det första behövs det en naiv och romantisk person som är utsvulten på kärlek och tar det som erbjuds i relationsväg. För det andra behövs det en person som innerst inne är väldigt kall och manipulativ men som vet hur man döljer det. En förutsättning är att ni har sex innan fjärde dejten. Detta tar bort "elektriciteten" mellan två människor som framkallar de känslor som i sin tur leder till att ett seriöst förhållande inleds. Denna lag är ännu inte bevisad men lika oundviklig som tyngdlagen. Resten är enkelt. Ge bara lillfingret och skydda resten av handen med ditt liv. Vips! Relationsanarki råder och du är fri att göra vad du vill, med vem du vill. Du har tecknat en prenumeration men är fri att köpa hur många lösnummer du vill om du skulle vilja läsa någonting annat samtidigt. En utmärkt lösning som passar den som hatar krav, klarar av att ha många bollar i luften samt tycker om att leva bekvämt.
Gott folk, jag ändrar mig, tar tillbaka allt jag tidigare sagt och hävdar motsatsen! Karlarnas mystiskt vridna logik är inte vriden alls, utan genialisk. Det perfekta med den är att den är idiotsäker, och att det inte finns någonting att förlora. Männen har insett detta sedan länge och för dem är denna lösning mycket bättre än en autentisk relation. Det är våra hjärtan som åker på stryk när relationsanarki råder, men det är fulltändigt ointressant för dessa genialiska, egocentriska män. Vad kan vi göra åt detta? Är anarki framtiden? Är det kanske dags att sätta hårt mot hårt för att de ska fatta vinken? Vi kan ju börja med att sluta ha sex med dem. Varför skulle vi förresten ha det? Vi dejtar ju inte..
De dejtar inteHär kommer ett par obekväma sanningar om män och dejting:
* bjuder han ut dig är han intresserad, ses ni hemma hos dig eller hos honom vill han bara leka och inte visas offentligt med dig- enkel matematik
* "jag är inte redo för ett förhållande" betyder "jag vill inte ha ett förhållande MED DIG"
* om killen har ovanligt många attraktiva tjejer på sin facebook, JA, han har legat med majoriteten av dem och JA, han är en player
* om du regelbundet är online på msn och du inte ser honom inloggad på fem dagar, har han 1) blockat dig (om än för tillfället) eller 2) ytterligare en msn-adress som han använder mer regelbundet, adressen han gav dig är till för span, kk's och jobbiga ex
* hör han av sig och vill ses efter klockan 22.00 är han endast ute efter sex. det finns inga undantag här
* det finns bara en enda ursäkt till att inte svara på SMS så snart som möjligt- he's just not that into you! (som Berger sa till Miranda i Sex and the City) ärligt talat tjejer, det är inte svårt att räkna ut, vi funkar ju likadant!
* "MEN", betyder "glöm allt jag nyss sa, detta är vad jag verkligen menar". i ALLA sammanhang!
* ger du en kille komplimanger blir han kaxig och/eller rädd för att du är seriös och vill gifta dig med honom. har du gett honom en komplimang och han inte svarar med att ge dig en tillbaka genast är det ILLA! watch out!
* alla ursäkter från hans sida till att inte kan ses ska tas som en hint att backa ett steg och låta honom vara ifred, OM inte ursäkten genast efterföljs av ett alternativ, en annan dag eller aktivitet som passar bättre
* "jag är inte redo för ett förhållande" betyder "jag vill inte ha ett förhållande MED DIG"
* om killen har ovanligt många attraktiva tjejer på sin facebook, JA, han har legat med majoriteten av dem och JA, han är en player
* om du regelbundet är online på msn och du inte ser honom inloggad på fem dagar, har han 1) blockat dig (om än för tillfället) eller 2) ytterligare en msn-adress som han använder mer regelbundet, adressen han gav dig är till för span, kk's och jobbiga ex
* hör han av sig och vill ses efter klockan 22.00 är han endast ute efter sex. det finns inga undantag här
* det finns bara en enda ursäkt till att inte svara på SMS så snart som möjligt- he's just not that into you! (som Berger sa till Miranda i Sex and the City) ärligt talat tjejer, det är inte svårt att räkna ut, vi funkar ju likadant!
* "MEN", betyder "glöm allt jag nyss sa, detta är vad jag verkligen menar". i ALLA sammanhang!
* ger du en kille komplimanger blir han kaxig och/eller rädd för att du är seriös och vill gifta dig med honom. har du gett honom en komplimang och han inte svarar med att ge dig en tillbaka genast är det ILLA! watch out!
* alla ursäkter från hans sida till att inte kan ses ska tas som en hint att backa ett steg och låta honom vara ifred, OM inte ursäkten genast efterföljs av ett alternativ, en annan dag eller aktivitet som passar bättre
Shy Guy
Min bästa killkompis Danne påstår att de flesta män är bra män. (Hah! Inte i Stockholm i alla fall tänker jag. Men ska faktiskt försöka att inte vara negativ utan bara lyssna). Har sms-kontakt med honom från Nya Zeeland där han befinner sig och känner mig som en sjukt dålig kompis som bara beklagar mig över mitt bittra liv när han är på sitt livs resa (han o hans polare finns på http://entrevligresa.blogspot.com). Han säger att det är lugnt menmen.. Saken är den att han ofta har väldigt bra lösningar på saker och ting och att han är en väldigt bra person att vända sig till när allt går käpprätt åt perkele.
Han har hur som helst en teori om att anledningen till att jag träffar fel killar med fel avsikter är att det bara är de killarna som har självförtroende nog att bjuda ut mig. Jag vet inte hur sant det är, jag tycker mest att jag har träffat ganska vanliga killar, fast vad vet jag egentligen? Men det som däremot är sant är att jag i princip aldrig flirtar med någon. Jag tar själv aldrig steget och skulle inte killar göra det skulle ingenting roligt eller tråkigt någonsin hända på den fronten. Skulle jag träffa de "bra killarna" om jag vågade mer? Skulle jag träffa de som faktiskt är intresserade av att lära känna mig och inte ringer mitt i natten och tycker att jag ska "komma över" (vilket jag inte gör)? De som är intresserade av en vuxen relation som är byggd på ömsesidig respekt och kärlek?
Är i alla fall tacksam för mina underbara vänner och för att de alltid finns där, även om de är på andra sidan jorden. Här kommer en skön bild på mig och Danne (a.k.a Alladin-man) från reggaefestivalen vi rockade förra året.
Alladin-man och jag larvar oss
Han har hur som helst en teori om att anledningen till att jag träffar fel killar med fel avsikter är att det bara är de killarna som har självförtroende nog att bjuda ut mig. Jag vet inte hur sant det är, jag tycker mest att jag har träffat ganska vanliga killar, fast vad vet jag egentligen? Men det som däremot är sant är att jag i princip aldrig flirtar med någon. Jag tar själv aldrig steget och skulle inte killar göra det skulle ingenting roligt eller tråkigt någonsin hända på den fronten. Skulle jag träffa de "bra killarna" om jag vågade mer? Skulle jag träffa de som faktiskt är intresserade av att lära känna mig och inte ringer mitt i natten och tycker att jag ska "komma över" (vilket jag inte gör)? De som är intresserade av en vuxen relation som är byggd på ömsesidig respekt och kärlek?
Är i alla fall tacksam för mina underbara vänner och för att de alltid finns där, även om de är på andra sidan jorden. Här kommer en skön bild på mig och Danne (a.k.a Alladin-man) från reggaefestivalen vi rockade förra året.
Alladin-man och jag larvar ossMarilyn och Jackie- kvinnorna
För män finns det bara två sorters kvinnor. Kvinnor som de är otrogna med och kvinnor som de är otrogna mot. Jag tror på fullaste allvar att i stort sett alla män är otrogna. Kanske inte alltid, men allra minst någon gång i sitt liv.
Den förstnämnda kvinnotypen är oftast tjejer som ständigt är singlar och sällan har långvariga relationer. Jag tänker mig den självständiga tjejen, kanske en kurvig blondin som älskar att festa och/eller som sätter karriären och vännerna först och främst. Marilyn bryr sig om sitt yttre, har kanske lite dåligt självförtroende och kräver för lite av män. Hon vill bara bli älskad men vet inte hur. Hon blir älskarinnan kanske för att hon tror att hon inte kan få något bättre, och för att hon inbillar sig att det är det hon vill.
Den andra typen är den lugna brunetten. Hon är representativ, intellektuell, förstående och har ett gott hjärta. Hon har alltid långa förhållanden och har aldrig haft sex på första dejten. Killar dras till henne för att de vet att hon alltid kommer att nöja sig med en slentrianrelation, och kanske för att hon påminner om hans mamma. I verkligheten är hon sällan så tjusig som verklighetens Jackie, men ni ser säkert vad jag menar ändå.
Är jag en Marilyn-kvinna, med tanke på namnet på min blogg? De allra flesta tjejer varierar nog mellan dessa typer, man är kanske en blandning av båda. Själv skulle jag nog säga att jag egentligen är en Jackie-kvinna, men att killar ofta ser mig som en Marilyn-kvinna ändå. Jag skulle aldrig någonsin bli någons älskarinna. (Flickvänner över hela världen kan vara lugna.) Att festa betyder ingenting för mig. Jag drömmer om en kärnfamilj som andra drömmer om att vinna tio miljoner på lotto. Jag har nog inte mer gemensamt med Marilyn än färgen på mitt hår, och inte ens det för jag är mycket mörkare. Men det är männen som bestämt sig för vad de anser att jag duger till. Därför träffar jag inte män just nu.
Ni kanske tycker att jag är konstig som generaliserar som jag gör och delar in människor i fack på detta sätt. Men i verkligheten är det inte jag som gör det, utan männen. De bestämmer vad vi är värda, vad vi duger till, för att vi låter dem göra det. Hela våra liv anpassar vi oss efter dem, för att i slutändan bara få skit tillbaka. Min största önskan är att någon, någon dag ska bevisa för mig att jag har fel, men hittills har jag i tio fall av tio haft rätt när jag trott någonting dåligt om män och haft fel när jag trott någonting bra.
Någon som älskar och respekterar mig och är mig trogen. Jag ska önska mig det av Gud och av fallande stjärnor. Någon som kan se in i min själ och inte bara fastnar vid utsidan. Jag skulle ge honom allt.
Den förstnämnda kvinnotypen är oftast tjejer som ständigt är singlar och sällan har långvariga relationer. Jag tänker mig den självständiga tjejen, kanske en kurvig blondin som älskar att festa och/eller som sätter karriären och vännerna först och främst. Marilyn bryr sig om sitt yttre, har kanske lite dåligt självförtroende och kräver för lite av män. Hon vill bara bli älskad men vet inte hur. Hon blir älskarinnan kanske för att hon tror att hon inte kan få något bättre, och för att hon inbillar sig att det är det hon vill.
Den andra typen är den lugna brunetten. Hon är representativ, intellektuell, förstående och har ett gott hjärta. Hon har alltid långa förhållanden och har aldrig haft sex på första dejten. Killar dras till henne för att de vet att hon alltid kommer att nöja sig med en slentrianrelation, och kanske för att hon påminner om hans mamma. I verkligheten är hon sällan så tjusig som verklighetens Jackie, men ni ser säkert vad jag menar ändå.
Är jag en Marilyn-kvinna, med tanke på namnet på min blogg? De allra flesta tjejer varierar nog mellan dessa typer, man är kanske en blandning av båda. Själv skulle jag nog säga att jag egentligen är en Jackie-kvinna, men att killar ofta ser mig som en Marilyn-kvinna ändå. Jag skulle aldrig någonsin bli någons älskarinna. (Flickvänner över hela världen kan vara lugna.) Att festa betyder ingenting för mig. Jag drömmer om en kärnfamilj som andra drömmer om att vinna tio miljoner på lotto. Jag har nog inte mer gemensamt med Marilyn än färgen på mitt hår, och inte ens det för jag är mycket mörkare. Men det är männen som bestämt sig för vad de anser att jag duger till. Därför träffar jag inte män just nu.
Ni kanske tycker att jag är konstig som generaliserar som jag gör och delar in människor i fack på detta sätt. Men i verkligheten är det inte jag som gör det, utan männen. De bestämmer vad vi är värda, vad vi duger till, för att vi låter dem göra det. Hela våra liv anpassar vi oss efter dem, för att i slutändan bara få skit tillbaka. Min största önskan är att någon, någon dag ska bevisa för mig att jag har fel, men hittills har jag i tio fall av tio haft rätt när jag trott någonting dåligt om män och haft fel när jag trott någonting bra.
Någon som älskar och respekterar mig och är mig trogen. Jag ska önska mig det av Gud och av fallande stjärnor. Någon som kan se in i min själ och inte bara fastnar vid utsidan. Jag skulle ge honom allt.
