Kärlek och vänskap- tills milen skiljer oss åt?
Jag antar att det har med vår ålder att göra. Nu som 20-plussare byter vi lägenheter, stadsdelar och städer som aldrig förr. Några av oss flyttar hemifrån för första gången, andra börjar plugga i en annan stad och några har hittat sin första egna lägenhet. Med vänner fem minuter bort med tunnelbanan och andra vänner på andra sidan jordklotet kom jag att tänka på betydelsen av avstånd. När avstånden mellan oss blir större, när hela vårt liv packas ner i kartonger, när vi är på väg.. Vad tar vi med oss, och vad lämnar vi kvar?
Är vänskap beroende av att vi fysiskt existerar i varandras närhet? När vi inte längre finns i varandras vardag, när vi inte kan ta en spontan bio på en tisdag eller ta en fika med femton minuters varsel för att diskutera en misslyckad dejt. Har våra relationer till andra människor en "bäst före" gräns på fem, tio mil eller är det fysiska avståndet aldrig större än det känslomässiga? Klarar äkta kärlek, vare sig det rör sig om den mellan vänner eller den mellan älskare, vad som helst? Kan ett telefonsamtal eller msn ersätta riktig närhet?
Vi bedömer kanske det fysiska avståndet till andra människor beroende på hur stor plats de har i våra hjärtan. Älskar man någon anpassar man sig, och man tar sig tid. Livet handlar om prioriteringar. Det finns ingenting som heter "jag kan inte" eller "jag orkar inte". Du kan när som helst vara någon helt annan stans men vad vi gör just nu är det vi prioriterar högst. Kalla mig barnslig, men jag tror på kärlek och framförallt tror jag på vänskap. Relationer kan ta tid och pengar men när det gäller de människor som finns i våra hjärtan lönar sig varje uppoffring. Gudarna ska veta, att för kärlek finns det ingenting jag inte skulle göra.
Bit för bit packar även jag ihop mitt liv i väskor och kartonger. Själv flyttar jag fem minuter bort, men till en helt annan verklighet. Jag flyttar till en trygg, fast punkt och med mig tar jag hoppet om en värld som någonstans börjar ta formen av ett vuxet liv. En blank sida att fylla med text. Där jag kan skriva om er, ni som funnits där under livets alla resor och som jag hoppas få ta med mig in i en värld jag kliver in i med förbundna ögon. Framtiden. Lika skrämmande som verklig. Mina vänner. Vart ni än reser, i världen och i livet, ta med er detta. Vart ni än befinner er kommer ni alltid vara lika nära för mig som ni är i mitt hjärta.
Är vänskap beroende av att vi fysiskt existerar i varandras närhet? När vi inte längre finns i varandras vardag, när vi inte kan ta en spontan bio på en tisdag eller ta en fika med femton minuters varsel för att diskutera en misslyckad dejt. Har våra relationer till andra människor en "bäst före" gräns på fem, tio mil eller är det fysiska avståndet aldrig större än det känslomässiga? Klarar äkta kärlek, vare sig det rör sig om den mellan vänner eller den mellan älskare, vad som helst? Kan ett telefonsamtal eller msn ersätta riktig närhet?
Vi bedömer kanske det fysiska avståndet till andra människor beroende på hur stor plats de har i våra hjärtan. Älskar man någon anpassar man sig, och man tar sig tid. Livet handlar om prioriteringar. Det finns ingenting som heter "jag kan inte" eller "jag orkar inte". Du kan när som helst vara någon helt annan stans men vad vi gör just nu är det vi prioriterar högst. Kalla mig barnslig, men jag tror på kärlek och framförallt tror jag på vänskap. Relationer kan ta tid och pengar men när det gäller de människor som finns i våra hjärtan lönar sig varje uppoffring. Gudarna ska veta, att för kärlek finns det ingenting jag inte skulle göra.
Bit för bit packar även jag ihop mitt liv i väskor och kartonger. Själv flyttar jag fem minuter bort, men till en helt annan verklighet. Jag flyttar till en trygg, fast punkt och med mig tar jag hoppet om en värld som någonstans börjar ta formen av ett vuxet liv. En blank sida att fylla med text. Där jag kan skriva om er, ni som funnits där under livets alla resor och som jag hoppas få ta med mig in i en värld jag kliver in i med förbundna ögon. Framtiden. Lika skrämmande som verklig. Mina vänner. Vart ni än reser, i världen och i livet, ta med er detta. Vart ni än befinner er kommer ni alltid vara lika nära för mig som ni är i mitt hjärta.
Kommentarer
Trackback
