The Marilyn Girl

Flyget och hotellet i London är bokat. Jag är väldigt, väldigt nervös och börjar fundera över vad sjutton jag gett mig in på, samtidigt som jag ser fram emot några dagar för mig själv. Jag kommer ta med mig massor av böcker, och block så jag kan skriva. Jag kommer att spendera dagarna med att shoppa eller kanske sitta i någon park och skriva, om det är vackert väder. Jag har fortfarande inte fått tag på min kusin.. Men har fått veta att Andrea kommer att vara i london två av de dagar jag kommer vara där, underbart att träffa någon man kan umgås med och prata svenska med också! Helt ensam kommer jag inte vara, men det kommer helt klart bli en utmaning att resa själv. 

Jag börjar bli så trött på allt. Allt går som det går, alla är som de är. Jag är som jag är. Framförallt. Testa gränser, bryta mönster. Vara fri och vara ung. Stanna upp, rannsaka mig själv, vem är jag? Leva. Problemet ligger i mina ögon. Vad ser jag och med vems ögon? Ärvda ögon. Kritiska ögon. Jag ser dig varje dag i min spegelbild. Jag måste göra dessa ögon till mina egna. Acceptera mig själv, jag tycker faktiskt om mig själv. Jag är jävligt bra. Jag har issues, jag är konstig, jag är knäpp, jag är vild, jag är klok och jag är en bra människa. Jag önskar att även de där ögonen kunde acceptera vad de ser. Sluta vara så jävla besvikna på att jag blev som jag blev. Jag åker bort, för att möta mig själv i första hand. En ny början på ett lyckligare slut.