The Marilyn Girl

För män finns det bara två sorters kvinnor. Kvinnor som de är otrogna med och kvinnor som de är otrogna mot. Jag tror på fullaste allvar att i stort sett alla män är otrogna. Kanske inte alltid, men allra minst någon gång i sitt liv.

Den förstnämnda kvinnotypen är oftast tjejer som ständigt är singlar och sällan har långvariga relationer. Jag tänker mig den självständiga tjejen, kanske en kurvig blondin som älskar att festa och/eller som sätter karriären och vännerna först och främst. Marilyn bryr sig om sitt yttre, har kanske lite dåligt självförtroende och kräver för lite av män. Hon vill bara bli älskad men vet inte hur. Hon blir älskarinnan kanske för att hon tror att hon inte kan få något bättre, och för att hon inbillar sig att det är det hon vill. 

Den andra typen är den lugna brunetten. Hon är representativ, intellektuell, förstående och har ett gott hjärta. Hon har alltid långa förhållanden och har aldrig haft sex på första dejten. Killar dras till henne för att de vet att hon alltid kommer att nöja sig med en slentrianrelation, och kanske för att hon påminner om hans mamma. I verkligheten är hon sällan så tjusig som verklighetens Jackie, men ni ser säkert vad jag menar ändå.  

Är jag en Marilyn-kvinna, med tanke på namnet på min blogg? De allra flesta tjejer varierar nog mellan dessa typer, man är kanske en blandning av båda. Själv skulle jag nog säga att jag egentligen är en Jackie-kvinna, men att killar ofta ser mig som en Marilyn-kvinna ändå. Jag skulle aldrig någonsin bli någons älskarinna. (Flickvänner över hela världen kan vara lugna.) Att festa betyder ingenting för mig. Jag drömmer om en kärnfamilj som andra drömmer om att vinna tio miljoner på lotto. Jag har nog inte mer gemensamt med Marilyn än färgen på mitt hår, och inte ens det för jag är mycket mörkare. Men det är männen som bestämt sig för vad de anser att jag duger till. Därför träffar jag inte män just nu. 

Ni kanske tycker att jag är konstig som generaliserar som jag gör och delar in människor i fack på detta sätt. Men i verkligheten är det inte jag som gör det, utan männen. De bestämmer vad vi är värda, vad vi duger till, för att vi låter dem göra det. Hela våra liv anpassar vi oss efter dem, för att i slutändan bara få skit tillbaka. Min största önskan är att någon, någon dag ska bevisa för mig att jag har fel, men hittills har jag i tio fall av tio haft rätt när jag trott någonting dåligt om män och haft fel när jag trott någonting bra. 

Någon som älskar och respekterar mig och är mig trogen. Jag ska önska mig det av Gud och av fallande stjärnor. Någon som kan se in i min själ och inte bara fastnar vid utsidan. Jag skulle ge honom allt.