The Marilyn Girl

Min bästa killkompis Danne påstår att de flesta män är bra män. (Hah! Inte i Stockholm i alla fall tänker jag. Men ska faktiskt försöka att inte vara negativ utan bara lyssna). Har sms-kontakt med honom från Nya Zeeland där han befinner sig och känner mig som en sjukt dålig kompis som bara beklagar mig över mitt bittra liv när han är på sitt livs resa (han o hans polare finns på http://entrevligresa.blogspot.com). Han säger att det är lugnt menmen.. Saken är den att han ofta har väldigt bra lösningar på saker och ting och att han är en väldigt bra person att vända sig till när allt går käpprätt åt perkele. 

Han har hur som helst en teori om att anledningen till att jag träffar fel killar med fel avsikter är att det bara är de killarna som har självförtroende nog att bjuda ut mig. Jag vet inte hur sant det är, jag tycker mest att jag har träffat ganska vanliga killar, fast vad vet jag egentligen? Men det som däremot är sant är att jag i princip aldrig flirtar med någon. Jag tar själv aldrig steget och skulle inte killar göra det skulle ingenting roligt eller tråkigt någonsin hända på den fronten. Skulle jag träffa de "bra killarna" om jag vågade mer? Skulle jag träffa de som faktiskt är intresserade av att lära känna mig och inte ringer mitt i natten och tycker att jag ska "komma över" (vilket jag inte gör)? De som är intresserade av en vuxen relation som är byggd på ömsesidig respekt och kärlek?  

Är i alla fall tacksam för mina underbara vänner och för att de alltid finns där, även om de är på andra sidan jorden. Här kommer en skön bild på mig och Danne (a.k.a Alladin-man) från reggaefestivalen vi rockade förra året. 

 Alladin-man och jag larvar oss