Dags att begrava kapitalismen?

  Finanskrisen är ett faktum. Den globala recessionen drabbar idag även vanliga medborgare och går inte längre att förneka. Arbetare förlorar sina jobb och bankdirektörerna tar förmodligen mer antidepressiva läkemedel idag än landets alla tonårstjejer tillsammans. Länge har det viskats om en recession som under 30- talet, men i Stockholm unnar man sig fortfarande en latte var och varannan dag. Den som inte levde på 30- talet har förstås ingen aning om vad vi kan vänta oss. Mina morföräldrar, 97 och 89 år gamla, minns den förra recessionen och har ofta vittnat om de dåliga tiderna och fattigdomen den förde med sig. Tanken får mig att rysa.

  Det är snart 80 år sedan. Visst har väl samhället utvecklats sedan dess? I Sverige behöver ingen längre riskera att bli fattig, eller? Den dagen jag började inse att finanskrisen skulle komma att drabba även mig blev jag mycket upprörd. För drabbar den mig, vad händer då med tredje världen? Jag är inte rik, men jämfört med en ensamstående trebarnsmamma i ett utvecklingsland är jag det, hur påverkas hennes vardag? Idag är vi alla beroende av västvärlden, och västvärlden faller sönder och samman. Jag har aldrig skickat så mycket pengar till hjälporganisationer som jag gör idag och jag önskar jag kunde göra mer.  

  Det är då jag funderar över systemet som det ser ut idag. Bankchefer som tillsammans tar ut så höga bonusar varje månad att de senaste årens värdetransportrån liknar snatteri i jämförelse. Det är klart att ekonomin kraschar, bankerna rånar ju sig själva! Mitt under pågående kris dessutom. Kapitalismen biter ständigt sig själv i röven och vi vet ju innerst inne att det bara var en tidsfråga innan det hände. Västvärlden är byggd från grunden på resten av världens resurser. På krigsbyten, slaveri och orättvis handel. Är det inte dags att ifrågasätta systemet? Begrava det gamla, börja om på nytt. Hitta något som fungerar i längden.

  Allt vi i väst hade från början, var jord. Det var innan vi i väst började plundra världens rikedomar. Vår hunger efter pengar förgiftar vår moral och tvingar fattiga människor att svälta. Jag tillhör inte dem som kallar mig för kommunist men någonting måste göras. Men vad? Idag, när hela korthuset rasar är det tid att börja fundera. Göra om och göra rätt. Jag vill säga som prästen skulle sagt, när han slänger en näve jord på kapitalismens kista sedan den sänkts ner i marken. "Jord ska du åter bli".         

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0