The Marilyn Girl

Feministiskt snack i all ära. Jämställdhet och en könsneutral värld låter ju fint och bra. Men ibland lessnar även en gammal feministhagga som jag. Trött på att vara sin egen karl. Tolka inte detta på ett snuskigt sätt nu! Jag menar bara, jag är trött på att vara så jäkla tuff jämt. Ibland vill jag bara vara en liten bimbo. Jag vill ha någon som är större, längre och starkare än jag, som ibland vet vad som är bäst för mig när jag inte gör det själv. Jag vet, det låter ju fruktansvärt könsrollsfixerat. Omodernt. Men en karl som är händig och kan fixa saker. Någon med skägg, starka armar och riktigt mörk röst. Det vore något. Jag är en sucker för intelligenta, testosteronstinna och temperamentsfulla snubbar.

Det är kanske därför de alla visar sig vara idioter. Det är kanske därför jag är singel och kommer att förbli en ensam gammal hagga som ingen tycker om. Med ingen menar jag "ingen man". Visst är det hemskt? Jag vet att jag borde tänka om. Men jag kan bara inte dejta en snubbe som har tajta jeans. Som gråter till "Pretty Woman". Då blir det torka söder om söder om ni hajar. Visst ska han ha känslor, men han ska vara min motsats. Vill jag dejta någon med mindre synliga muskler än jag, så blir det en flicka. Var så säker. Karlar ska vara karlakarlar annars är inte jag med i leken. Därför skiter jag i detta nu. Jag kommer ju ändå alltid vara en ensam gammal hagga som ingen tycker om så varför vänta. 

Ska flytta ner till götet, bli sambo med min finska vän ("finnfränder" för alltid) Hasse och skaffa 15 katter. (Hans, jag packar tandborsten, dunksprit från öarna och 30 burkar Magnecyl as we speak.) Hepp!   

 "Aragorn", ungdomskärlek nr 1. Inte den städade, kammade Aragorn från sista filmen när han blir kung utan den där svettiga, skitiga krigarmannen i ettan o tvåan. Mmmh..