Resfeber

Men Mika vad sjutton sysslar du med, din tokiga, tokiga flicka! Åka till London helt själv, du är ju inte klok! Vad fan ska du göra där, som du inte kan göra här? En massa tid och pengar, för vad? För att sitta ensam i en storstad och ha ångest? För att handla kläder som ändå finns i Stockholm, eller på internet? Du har ju redan sett stan, sett allt man ska se, utan att bli särskilt imponerad. Allt det där är gjort. Du kommer komma hem med massor av otäcka hudförändringar på grund av den förorenade luften. Du kan ju förfan inte ens ANDAS i London! VARFÖR åker du inte till Paris istället? Du som älskar Paris! Din kusin kommer ju ändå inte kunna träffa dig. Du är spontan, impulsiv, galen, du tänker dig inte för.   


Det är vad jag säger till mig själv. Att jag inte kan, inte vill, inte klarar av någonting. Helvete. Det är ju bara London. Tänk på Aislinn, hon har ju åkt jorden runt alldeles själv. Varför skulle jag då inte klara av att åka till en stad jag redan varit i och som inte ens ligger särskilt långt bort. I ett land där jag har vänner och släktingar och där jag talar språket flytande (well..). Veronica då, hon träffade en man från Oxford på internet, åkte dit själv, och nu bor och jobbar hon där. DÄR kan man snacka spontant. Läskigt. Farligt. Men hon överlevde, och mår hur bra som helst. Hon är YNGRE än mig. Jag ska vara där i fyra dagar, varav två av dessa kommer en av mina närmaste vänner vara där. Det är helt orealistiskt att det kommer gå åt helvete. Dessutom, hur har man tråkigt i London? Jag kommer bo på Hilton, jag kommer ha det jävligt nice.

VARFÖR ser jag alltid framför mig det värsta som kan hända, VARFÖR tror jag att alla utom jag klarar av saker? Varför är jag så negativ. Jag vill vara glad, positiv, och tro på mig själv. Jag kan, jag vill, jag törs! Jag är en jävligt smart blondin. Jag är vuxen och fullt kapabel att klara mig själv. Det är den här mentaliteten som håller mig tillbaka. Det är därför jag är livrädd för att pröva på nya saker. Jag är livrädd för att leva, för man kan ju faktiskt dö. Allt kan ju gå åt helvete. För att jag är inte smart nog. Jag är inte bra nog. En röst inom mig har upprepat det så länge jag kan minnas. Murphys lag är det enda som är säkert. Det som kan gå åt helvete går åt helvete. De enda sakerna jag ångrar med mitt liv är saker jag aldrig vågade göra. Jag kommer att dö med en lista på saker jag aldrig vågade uppleva i en bok tjockare en Bibeln. För att jag inte kunde. För att jag inte klarade av någonting. Den tanken skrämmer mig mer än allt som är farligt i hela världen.     

Kommentarer
Postat av: Sandra

Du klarar vad som helst hjärtat!!! Du är bäst! *pussa på

2008-06-25 @ 20:56:27
URL: http://melondoft.blogg.se/
Postat av: Dea

Usch sådär känner jag också! Just det där att jag kommer att ångra en massa saker jag aldrig gjorde. Saker jag borde ha gjort medan det faktiskt gick. Innan man vet ordet av kommer ju karriär, förhållande och barn i vägen. INGET ger mig sån ångest som det här.

2008-06-26 @ 12:36:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0